Boråsare vann sin debutbok i en tävling

833 manus skickades in till Bonnier Carlsens stora tävling. En vinnare skulle koras. En vinnare som, förutom att få sin bok publicerad, fick 100 000 kronor. Trodde Stina Nilsson att det skulle bli hon?

– Alltså, det är klart man drömde. Att jag gick och tänkte, ”tänk om de gillar min bok”. Men jag var nog rätt realistiskt inställd ändå, säger hon från hemmet i Århus i Danmark.

Hur reagerade du när de sen ringde då?

– Jag blev nog rätt stum. Jag satt precis där jag sitter nu när det ringde. Det var ett okänt nummer, så jag tänkte att det var någon försäljare men så sa de ”Hej, det är från Bonniers”... jaha?! Sen minns jag inte mycket mer, haha.

Stina Nilsson är uppväxt i Borås och har alltid gillat att skriva. Redan som barn skrev hon berättelser och eftersom hon också älskar film utbildade hon sig till manusförfattare, men just nu jobbar hon framför allt som översättare.

Men vid sidan om har hon fortsatt att skriva. När hon fick nys om en tävling för manus riktade mot 7-12-åringar tog hon snabbt beslutet att delta. Under en månads tid skrev hon ihop den bok som har arbetsnamnet ”Det svarta regnet”.

– Jag hade den här idén sedan tidigare, för från början var det ett kortfilmsmanus jag skrev på under min utbildning. Nu utgick jag från det, men fick sen jobba ut och om det litegrann.

Varför då?

– Filmmanuset var inte tänkt för barn, så jag behövde fundera på vad som kanske blir för mörkt. Jag tänkte mycket på vad jag själv gillade som liten. När skurkarna kom i ”Bröderna Lejonhjärta” eller ”Mio min Mio” blundade jag alltid, men det var alltid det som var spännande jag gillade bäst. Så jag försökte hitta en mellanväg i mitt eget manus.

Boken handlar om tolvåriga Liv som lever i en post-apokalyptisk värld med sin familj. När människor runt henne blir sjuka tvingas hon, trots att hon bara är ett barn, att ta ett vuxet ansvar.

Känns det som att vinsten ger dig mersmak att fortsätta nu?

– Absolut! Att skriva är en rolig hobby, men jag vill kunna hålla på med det här på riktigt. Nu kommer det en massa positiva tankar, att det kanske går, att folk kanske vill läsa det jag skriver.