Bill Callahan är på antihjältarnas sida

Min Bill Callahan-kärlek har pendlat sedan jag började lyssna Smog på 90-talet. På de senaste skivorna har Callahan skapat mer rustika singer/songerwriter-ballader. Inför förra albumet hittade han en trygghet på landet och är idag en relativt lycklig familjefar. Men allt är såklart inte ljusskimrande i Callahans textvärld. I något som närmar sig Leonard Cohens djupaste register skapar han fortfarande ett imponerande karaktärsgalleri med både förlorade själar och hjältar i miniatyr. Här finns också många direkta hälsningar till den amerikanska låttraditionen och Callahan namecheckar så spridda skurar som Johnny Cash, Mel Tormé och Ry Cooder. Arrangemangen är avskalade, vackra och varma med Callahans gitarr i förgrunden. Han är en modern folksångare som på 30 år har byggt upp en imponerande katalog med indie-evergreens.