Annons

Annika Norlin om alfahonor och gruppdynamik

En myrinvasion fick Annika Norlin att börja skriva på romandebuten. I "Stacken" följer hon människor som hittar en alternativ livsstil i skogen – men där gruppdynamik och alfahonor skapar nya tvingande normer.
Litteratur • Publicerad 21 september 2023
"Även om vi är i naturen får vi inte veta så mycket om hur något ser ut. Jag är mest intresserad av människor och relationer, det är det som är i fokus", säger Annika Norlin om sin roman.
"Även om vi är i naturen får vi inte veta så mycket om hur något ser ut. Jag är mest intresserad av människor och relationer, det är det som är i fokus", säger Annika Norlin om sin roman.Foto: Fredrik Sandberg/TT
"Jag skriver om skogen som emotionell plats, kanske snarare än om skogsbruk. Men även de som har jobbat inom skogsindustri börjar se att det inte finns någon naturskog kvar, även de ser att nu börjar det bli skruvat", säger Annika Norlin.
"Jag skriver om skogen som emotionell plats, kanske snarare än om skogsbruk. Men även de som har jobbat inom skogsindustri börjar se att det inte finns någon naturskog kvar, även de ser att nu börjar det bli skruvat", säger Annika Norlin.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Annika Norlin kan inte rabbla några fakta om myror, erkänner hon besvärat. En myrinvasion var nämligen upprinnelsen till hennes romandebut, berättar hon och målar upp bilden: En dag när hon kom hem kröp hundratals svartmyror runt i köket och hon fick panik. Senare började hon läsa på om insekten och blev fascinerad.

– Man kan se myror nästan som hela system snarare än individer. De kommunicerar otroligt effektivt med varandra via doft, säger Annika Norlin – och förtydligar att det är känslorna inför myrorna som hon tagit fasta på.

Annons

Hon kom också på att medan vi ofta beskriver andra arter i termer av deras roller, som arbetsmyror och alfahonor, är det sällan vi pratar om människor på samma sätt.

– Om en annan art hade sett människan utifrån, vad hade de sagt då? Det kanske hade varit väldigt tydligt att här är arbetarna, här är drönarna och här är alfan. Så pratar man inte om människor men det vore samtidigt konstigt om det gick att prata så om alla arter på jorden förutom människan.

Starka personligheter

Annika Norlin har hyllats för sin novellsamling från 2020 och hon varvar dessutom sitt skönlitterära skrivande med att skapa låttexter och musik. Men hon trodde inte att hon kunde få ur sig en roman, vilket sporrade henne.

– Jag kan verkligen gå igång på att utmana mig själv. Och jag trodde genuint att jag inte skulle klara av det, säger hon.

Det enda sättet för henne att orka var att skriva fram personer som hon älskade. "Stacken" handlar om Emelie som blir utbränd och söker vila i skogen. Där möter hon en grupp som lever helt utanför samhället. Deras berättelser vecklas ut som i ett radband av noveller, om bland andra den karismatiska alfahonan Sara, barnet Låke och körledaren József.

– Jag älskar Marvel-filmer och X-Men och ville få in det i en vanlig svensk roman. Det är ganska tydliga karaktärer där alla har sina förmågor och svagheter, säger Annika Norlin och funderar på om hon hårddrog personligheterna för mycket.

I början ville hon beskriva en grupp som fungerade väl. Men snart insåg hon hur gruppdynamiken tvingade in dem i olika roller. Dynamiken mellan individen och kollektivet är något som hon funderar mycket på. I artistvärlden förväntas hon vara individualist samtidigt som hon kommer från en mer kollektiv bakgrund.

– Jag upplever att särskilt där jag växte upp i Jämtland är det lite fult att sticka ut – vilket också kan vara fint – att ingen person ska få mer betydelse än någon annan. Så jag har nog i mig en motvilja mot att en person ska få för mycket makt, eller att någons ord ska väga mer än någon annans.

Beteende och makt

Annika Norlin är noga med att det inte är en sekt hon beskriver. Trots att gruppen börjar leva allt striktare efter särskilda regler, och trots att de skapar en egen jargong.

– Jag fattade under skrivandets gång att det här är vad som händer i alla grupper, att man stegvis börjar anpassa sig efter varandra och efter normen, om man inte är otroligt varsam på att inte ge upp sig själv och det man tror på.

Annons

TT: Den gruppdynamiken kan väl förlängas till hela samhället?

– Jo, säger Annika Norlin med eftertryck.

Själv fastnade hon mest för den genomsnälle József i romanen. Men trots hans strävan efter att vara god bidrar även han till att ett barn far illa. Gruppen blir också undfallen mot alfahonan Sara, som därmed påverkar andra mer än hon förstår.

– Ingen människa vill ju tänka om sig själv att den har makt. Man vill undvika ansvaret. Det är här det börjar bli trassligt. Jag tror att man medvetet måste fundera på hur mycket makt man har, som del av en grupp eller som enskild individ. Hur det man gör påverkar andras liv.

Alla samhällen galna

Under skrivandet kom Annika Norlin fram till att alla samhällen är galna om man ser på dem utifrån. Här speglar glesbygden och staden varandras skevheter. Själv har hon levt i båda.

– Och det är aldrig att jag kommer fram till att något av det är bättre. Men det är sjukt att folk som bor i storstad har en bild av glesbygd och glesbygd en bild av storstaden, och ingen är särskilt smickrande. Alla tror att de andra är en skock får.

Fakta: Annika Norlin

Född: 22 november 1977 i Östersund

Bor: Umeå

Karriär: Har jobbat som journalist på bland annat Aftonbladet och P3. 2005 släpptes debutskivan "Introducing... Hello Saferide". 2007 kom första albumet under artistnamnet Säkert. Sedan dess har hon belönats med bland annat fem Grammis.

Hon har också skrivit novellsamlingen "Jag ser allt du gör" 2020 som nominerades till Augustpriset, Borås Tidnings debutantpris, Norrlands litteraturpris och Katapultpriset för årets bästa skönlitterära debut.

Nyss släppte hon också en ny ep med Gävle symfoniorkester.

Inspirerad av: "Jag blev väldigt inspirerad av tv-serien 'The Bear'. Den var otroligt bra men jag gillar också att den berättar om människor som verkligen gillar att göra något. Det berättas det för lite om, folk som jobbar eller snöar in på saker, det tycker jag är otroligt kul att höra om."

Fakta: Annika Norlin om...

... vad skogen betyder:

– Det var intressant att skriva det här, för jag har ingen naturbakgrund. Det var bara ett par år sedan jag började uppskatta skogen men jag är fortfarande ingen person som kan säga vad olika blommor heter. Det har jag fått googla mig fram till. Men jag har vid tillfällen haft för mycket att göra och då har skogen varit avslappnande och det har gjort att jag jätteofta vill vara där och drömmer mig dit.

... Att varva musiken och skrivandet:

– Om jag säger att jag både håller på med musik och att jag skriver böcker säger folk '"oj, vad du är produktiv". Men jag tycker det ena föder det andra. Ganska ofta om jag vaknar och det inte funkar att skriva boken kan jag skriva en låt istället, och tvärtom. Det gör att jag alltid hittar in i någonting. Eftersom jag har journalistbakgrund är jag också van vid att skriva varje dag. Man kan inte bara sitta och vänta.

TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons