Annons

Älskade och hatade författarfoton – så skapas bilden av en stjärna

Tove Folkesson är medveten men sårbar när hon fotograferas, Klas Östergren var naiv och ”söt som socker”. Sara Mac Key och Ulla Montan ligger bakom bilderna av författareliten.
Fotografi • Publicerad 9 oktober 2021 • Uppdaterad 11 oktober 2021
Klas Östergren 1981, Tove Folkesson 2021.
Klas Östergren 1981, Tove Folkesson 2021.Foto: Ulla Montan / Tove Folkesson

Böcker, absolut – men för att skapa en känd författare räcker det inte med en text.

Det krävs en porträttbild också, som låter läsaren möta författarens blick.

Annons

– Ett författarfoto är som en rustning. Det måste kunna stå bredvid en ashemsk sågning av ens nya bok, säger Tove Folkesson, som nyligen gett ut en roman.

Pressfotona som tas i samband med ett boksläpp skapar den image författaren – och förlaget – vill visa upp för världen.

Ska framtoningen vara seriös eller sexig, djup eller kul?

Det handlar om en sorts kändisfotografering. Men till skillnad från skådespelare eller andra kändisar har författare oftast inte sökt upp rampljuset för sin egen person; de har bara velat skriva en bok.

Första fotograferingen är en rite de passage, en invigningsrit i författarrollen. Den amerikanska fotografen Nina Subin beskriver författarfotografering som en långdragen första dejt, där författaren nästan alltid är obekväm och spänd i början men slappnar av efter hand.

Under det senaste decenniet har svenska författarfoton lämnat det stillsamma, enkelt komponerade, seriösa porträttet och gått åt två skilda håll.

”Kanske superhärligt för självkänslan hos författarna – vars arbetsvardag annars inte kräver mascara eller näshårstrimmer – men förödande för alla som faktiskt vill se en glimt av äkta personlighet hos författaren i fråga.”

Det ena kan vi kalla snyggishållet: stajlade, uppsminkade studiobilder med airbrushfilter som gör författarhuden dockslät och tänderna gnistrande vita. Kanske superhärligt för självkänslan hos författarna – vars arbetsvardag annars inte kräver mascara eller näshårstrimmer – men dystert för alla som faktiskt vill se en glimt av äkta personlighet hos författaren i fråga.

Det andra är dokumentärhållet. Bilderna är ofta tagna utomhus, eller åtminstone på en annan plats än i en fotostudio. Uttrycket är lekfullt, fantasifullt och prövande: en strålande utveckling för den som både gillar fotografi och vill veta hur verkliga människor kan se ut.

– Här är jag fotograferad på Gärdet, fast det ska påminna om Alvaret på Öland, säger Tove Folkesson. Bilden användes som recensionsbild till romanen ”Ölandsången”, som var avslutande delen i trilogin som inleddes med ”Kalmars jägarinnor”.
– Här är jag fotograferad på Gärdet, fast det ska påminna om Alvaret på Öland, säger Tove Folkesson. Bilden användes som recensionsbild till romanen ”Ölandsången”, som var avslutande delen i trilogin som inleddes med ”Kalmars jägarinnor”.Foto: sara mac key

Tove Folkesson romandebuterade som 32-åring och har fyllt 40 nu. Hon säger att hon har blivit mer och mer medveten om författarfotots kraft med åren.

– Det är viktigt på samma sätt som ett omslag är viktigt. Det signalerar vad läsaren kan förvänta sig. Man känner sig så utsatt när man släpper en bok, när författarfotot tas är man så sårbar.

Annons

Mest älskar hon gamla tiders författarfoton, som när Ernest Hemingway eller Marguerite Duras sitter vid sin skrivmaskin.

– Varför, varför har vi inga skrivmaskiner nu? Det är en sorg. En laptop gör sig inte på bild.

Tove Folkesson vill inte vara ett objekt på bilderna, utan den som agerar.

– Det är viktigt att inte se ut som en programledare. Man vill ha en mänsklighet, skörhet och öppenhet i författarbilden, utan förlorad integritet. Det Sara Mac Key tar fram hos mig är något jag känner igen mig i.

– Författarfotot är som en rustning, om personen på bilden är trygg. Det används ju mest till recensioner och ska kunna stå bredvid en ashemsk sågning, säger Tove Folkesson som nyss kommit med romanen ”Den stora kyrkan” på Albert Bonniers förlag.
– Författarfotot är som en rustning, om personen på bilden är trygg. Det används ju mest till recensioner och ska kunna stå bredvid en ashemsk sågning, säger Tove Folkesson som nyss kommit med romanen ”Den stora kyrkan” på Albert Bonniers förlag.Foto: Sara Mac Key/Pressbild

Sara Mac Key är en Stockholmsbaserad fotograf som har varit bidragande till att författare som Tove Folkesson – eller Isabelle Ståhl – har trängt genom mediebruset och tagit plats.

Hennes bilder är påhittiga och ganska ofta roliga, lite modigare och vildare än många andra. Hon tog sitt första författarporträtt i början av 2000-talet, av Jonas Brun som precis som hon gick på folkhögskolan Biskops-Arnö.

– Jag kommer från en dokumentär, bildjournalistisk tradition. Det får gärna pågå vanligt liv runtom när jag fotograferar, säger Sara Mac Key.

– Jag tittar mycket på människor. Min tjej säger till mig ”nu får du sluta glo, du stirrar”, säger författarfotografen Sara Mac Key.
– Jag tittar mycket på människor. Min tjej säger till mig ”nu får du sluta glo, du stirrar”, säger författarfotografen Sara Mac Key.Foto: Per-Anders Pettersson

Hon pratar med författaren om vilken stil eller vilken stämning bilden ska utstråla.

– Vissa tycker det är skönt att vara personlig, andra vill inte det. De kanske redan har lämnat ut sig tillräckligt genom sin text.

Finns det något som är typiskt för att fotografera just författare?

Annons

– Kanske att jag månar lite extra om att de ska trivas. När jag kopplas in har de just skickat in sitt manus och sitter och oroar sig för om det är bra nog. Och där kommer jag med min kamera och påminner dem om att boken ska ut också. Det är inte enkelt att bli fotad i det läget.

Är det någon skillnad på att fotografera kvinnor och män?

– Att jag blir lite kompis med alla kvinnor! Haha, nej, inte alla men många, faktiskt… Det är något med relationen, hur den blir och vad vi pratar om som ofta blir närmare med kvinnor.

Sara Mac Key fotograferar författareliten. – Bara snygga, coola bilder är ofta ointressanta, tycker jag.
Sara Mac Key fotograferar författareliten. – Bara snygga, coola bilder är ofta ointressanta, tycker jag.Foto: Per-Anders Pettersson

Hur är det med olika generationer, finns det skillnader där?

– Ja. De yngsta jag fotograferar är kanske 30, om de har skrivit en bok. De är ofta bjussiga och avslappnade. Kanske är det för att det finns ett sådant överflöd av bilder nu, det är inte så hugget i sten att just mina bilder är Bilden, som ska ut.

”Jag hade blackout hela tiden när jag var hos Lars Norén, jag minns bara att vi rökte flera cigg under hans köksfläkt. Han beskrev situationen i en av sina senare dagböcker.”

Ett pressfotouppdrag arvoderas med 10 000 kronor. Inte så mycket i reklamvärlden men bra betalt med redaktionella mått mätt. Många tunga författarnamn har stått framför Sara Mac Keys kamera.

Är du nervös någon gång för fotograferingar?

– Nej, men ja, när jag skulle fotografera Lars Norén hemma hos honom. Jag hade blackout hela tiden när jag var där, jag minns bara att vi rökte flera cigg under hans köksfläkt. Han beskrev situationen i en av sina senare dagböcker: ”Sara Mac Key, lång, smal, kortklippt mörkt hår, behaglig, långsam, antingen noggrann eller frånvarande.” Det var ju en väldigt träffsäker beskrivning av mig, jag var ju så nervös att jag säkert var extremt frånvarande. På något sätt lyckades jag i alla fall ta en bild där han log, den var på omslaget till dagboken sedan.

En leende Lars Norén var ett önskemål från Albert Bonniers förlag inför fotouppdraget. Hur Sara Mac Key fick honom att le har hon dessvärre inget minne av, eftersom hon var så nervös att hon hade blackout under hela fotograferingen hemma hos honom.
En leende Lars Norén var ett önskemål från Albert Bonniers förlag inför fotouppdraget. Hur Sara Mac Key fick honom att le har hon dessvärre inget minne av, eftersom hon var så nervös att hon hade blackout under hela fotograferingen hemma hos honom.Foto: Sara Mac Key

I pretentiösa diskussioner om fotografi brukar det ibland sägas att en skicklig fotograf fångar en människas innersta, hennes själ.

– Det tror jag inte riktigt är möjligt. Kanske en skärva av en själ. En glimt av uppriktighet, något okonstlat.

Annons

Vad kännetecknar de bästa bilderna?

– Det är när det finns en fortsättning, en miljö eller ett uttryck som tillåter tanken att löpa vidare, tycker Sara Mac Key.

Sara Mac Key

Född: 1974

Bor: På Södermalm i Stockholm

Inspirerad av: Bieke Depoorter, Alessandra Sanguinetti, Sian Davey, Alec Soth.

Frågan om när ett foto är lyckat går vidare till Anna Tillgren. Hon har jobbat med PR inom bokbranschen i 30 år.

– Det ska inte vara för stajlat. Det ska spegla en författare så långt det är möjligt, och det tycker jag att de skickliga fotograferna brukar lyckas med. När objektet är villigt, förstås. Det är inte alla författare som älskar att bli fotograferade.

Som ansvarig för att göra författarna så publika som möjligt vet Anna Tillgren hur viktiga författarfoton kan vara.

– Jag tycker om när bilderna är tagna i en miljö. Studiobilder kan vara bra, vissa författare vill ha det, men det kan också bli en fernissa som inte bara är av godo.

Trenden har gått från att det togs ett enda författarfoto som användes om och om igen, till en mångfald av bilder.

– De där klassiska bilderna på Karin Boye, Moa Martinson eller Eyvind Johnson var ju ganska få och verkar ha använts länge. Nu tas det alltid många varianter. Det är inget tvång att ta en ny bild för varje bok men det kan ofta vara en fördel. Om bilderna är bra används de mer och författaren kan få större genomslag.

Bilder av ”Seriösa författare vid skrivbord, under ett sekel”:

bild 1/10
©SCANPIX SWEDEN, 1997-10-17.Horace Engdahl tar den klassiska skrivbordsbilden in i framtiden, genom att sitta med en bärbar dator.
ARKIV 1886. August Strindberg, författare.
1931.Selma Lagerlöf, författare.
1950.Werner Aspenström, författare.
1956. Den svenske författären Vilhelm Moberg vid sitt skrivbord.
STOCKHOLM 19540505Författaren Harry Martinson fotograferad i sitt hem utanför Gnesta vid sin biografapparat. Det var Chaplins klassiska favoriter som intresserade honom.
©SCANPIX SWEDEN,Maj Sjöwall och Per Wahlöö.
19741126 - Författarinnan Kerstin Thorvall vid sin skrivmaskin
©SCANPIX SWEDEN, 1987-10-28.Astrid Lindgren.
Stockholm 1994-08-29.Olof Lagercrantz; journalist och författare.
©SCANPIX SWEDEN, 1997-10-17.Horace Engdahl tar den klassiska skrivbordsbilden in i framtiden, genom att sitta med en bärbar dator.
ARKIV 1886. August Strindberg, författare.

På de klassiska bildernas tid – författarfotona såg ärligt talat ungefär likadana ut i många, många decennier – var en turkisk-svensk fotograf och poet vid namn Lütfi Özkök det heta namnet i litteraturvärlden.

Annons

Efter honom tog en otippad efterträdare vid: Ulla Montan.

Ulla Montan har fotograferat över 900 författare. Mest har hon tyckt om att följa någon över längre tid, som hon gjort med Stig Larsson.
Ulla Montan har fotograferat över 900 författare. Mest har hon tyckt om att följa någon över längre tid, som hon gjort med Stig Larsson.Foto: Per-Anders Pettersson

Hon var en ensamstående mamma som arbetade som socionom och mest använde sin enkla kamera till att fotografera sina barn. 1981 var hon 31 och åkte till Paris på semester med en väninna. Hennes kompis var lite bekant med författaren Klas Östergren, en 26-åring som nyligen hade slagit igenom med romanen ”Gentlemen”.

– Han var super à la mode då och söt som socker. Jag frågade om jag fick ta bilder av honom där. När jag kom hem ringde jag till några tidningar och frågade om de ville köpa en bild av Klas Östergren i Paris. Det fanns ingen text till men det ville de ändå, berättar Ulla Montan.

Ulla Montan

Född: 1950

Bor: På Södermalm i Stockholm

Inspirerad av: Henri Cartier-Bresson och August Sander.

Bilden av den unge Klas Östergren med drömmande blick i Paris blev startskottet för en 40 år lång fotokarriär.

– Kan man tjäna pengar på något så här roligt, tänkte jag när tidningarna ville köpa bilden. Jag anmälde mig till en fotokurs på kvällarna, säger Ulla Montan.

Klas Östergren var 26 år när han bodde i Paris 1981. – Det är en söt ung man på bilden, den kan till och med jag se. Jag minns när Ulla tog den. Vi var ett gäng som gick till Père La-Chaisekyrkogården samma dag, det finns bilder därifrån också, säger han 40 år senare.
Klas Östergren var 26 år när han bodde i Paris 1981. – Det är en söt ung man på bilden, den kan till och med jag se. Jag minns när Ulla tog den. Vi var ett gäng som gick till Père La-Chaisekyrkogården samma dag, det finns bilder därifrån också, säger han 40 år senare.Foto: Photographer Ulla Montan

På fotokursen bestämde hon sig för att göra ett temaarbete med författarfoton. Hon skrev till tio författare och frågade om hon fick fotografera dem.

– Tio tunga manliga författare: Olof Lagercrantz, Werner Aspenström, Mats Gellerfelt … alla sa ja. När det var klart gjorde Aftonbladet Kultur ett reportage om mig – och så var jag plötsligt författarfotograf. Bonniers tog kontakt med mig och frågade om jag ville fotografera PC Jersild.

Ulla Montan gick enbart på känsla och hade ingen särskild tanke med sina bilder, fotograferade så rakt och enkelt som möjligt. Professionella pressfotografer skrattade åt hennes utrustning, men ruta för ruta tog hon över den litterära fotografiarenan.

”Min bakgrund som socionom hjälpte mig också. Jag hade jobbat på socialjouren och gjort många hembesök, jag var van att komma in till okända.”
Ulla Montan

– Många ville bli fotade av mig för de visste att jag skulle ta allvarsamma, seriösa, känsliga porträtt av dem. Jag fick dem att känna sig sedda, eftersom jag är så pass intresserad av ansikten. Min bakgrund som socionom hjälpte mig också. Jag hade jobbat på socialjouren och gjort många hembesök, jag var van att komma in till okända. Jag fick ofta beröm för att jag var så snabb när jag fotograferade. Jag gillar att ta bilden direkt när jag kommer, inte sitta och dricka kaffe.

Även Ulla Montan förespråkar naturliga bilder. Hon gillar inte alls de förskönande fotofiltren som suddar ut ojämnheter från ansiktshuden.

Annons

– Hud är väldigt talande. Ta Stig Larsson, till exempel, som jag har fotograferat mycket. Han var så söt, så söt, som ung. Han hade varit finnig och att huden var så oregelbunden gav någonting.'

Även Klas Östergren har hon fotograferat flera gånger, efter den där första gången i Paris 1981. Fastän det har gått 40 år minns han också.

Klas Östergren skrattar lite när jag säger att fotografen kallar honom ”söt som socker”.

– Det är en söt ung man på den bilden, det kan till och med jag se själv. Bilden togs lite på lattjo, i flygande fläng. Jag vet att Ulla har sagt att det blev starten för hennes karriär, det är lite skojigt. Jag har bara glada minnen av detta. Paris 1981, det var annars ljuvt och lett om vartannat.

Kommer du ihåg hur du såg på din författarimage på den tiden?

– Jag reflekterade inte så mycket över det. Att tänka på medial framtoning på samma sätt som idag, det förekom inte. Jag hade ingen genomtänkt image. På den tiden kunde jag ta på mig slips bara för att man skulle vara finklädd. Det var ovanligt redan då, att unga gjorde, obsolet och gammalmodigt. Jag var väldigt naiv.

Samtidigt var idealet naturlighet, stajling förekom inte:

– En författare skulle snarare representera något eget, personligt och okonstlat. Och den önskan har man väl fortfarande, en författare ska inte spela teater.

1981 var det lite spännande, men med tiden har fotografering blivit en plåga för Klas Östergren.

– Jag har räknat ut att jag har lagt månader av mitt yrkesliv på att fotograferas. Jag är inget kul objekt för fotograferna heller längre, jag är för otålig. ”Låt nu för fan det här gå fort!”.

Annons

Och 2021 behöver inte Klas Östergren fotograferna längre. Hans position i Författarsverige är stabil sedan decennier tillbaka. Alla vet redan hur han ser ut på bild.

Nu är det andra, nya författare som får titta sig nervöst i spegeln och fundera på vilket ansikte kameran kommer att registrera på det allra första författarfotot. Utan filter, om de vågar.

Fler författarbilder av Ulla Montan och Sara Mac Key ser du här:

bild 1/17
Tove Folkesson har blivit fotograferad flera gånger hemma på Öland av Sara Mac Key. – Med henne känner jag mig trygg.
Isabelle Ståhl debuterade 2017 med romanen ”Just nu är jag här”. Sara Mac Keys pressbild av henne utstrålar lugn och självförtroende, även om det förstås inte går att veta om det är vad debutanten egentligen känner.
1988 - Birgitta Trotzig, författare.
Stig Larsson.
Henning Mankell 1998.
Åke Edwardson.
Åsa Lantz.
Ivar Lo-Johansson 1999.
Katarina Frostenson fotograferades av Ulla Montan 1988. ”Men jag var aldrig själv en del av kretsen kring Forum”, säger Ulla Montan.
Ulla Montan, fotograf som har fotograferat över 900 författare. Född 1950 i Stockholm. Fotograferad i Stockholm 2021-08-26.
Stig Larsson, fotograferad 1990.
Aase Berg skulle fotograferas i den tjusigt överdådiga miljön på Van der Nootska palatset i Stockholm. Hon kom dit jäktad och  försenad med en pappmugg med kaffe från 7-eleven i handen. ”Behåll muggen”, sa Sara Mac Key och tog bilden.
Nyligen har Sara Mac Key fotograferat Anna Jörgensdotter, en favorit. Hon har eldrött hår och punkig retrostil på bilden, som den gamla 1980-talshjältinnan Siouxsie Sioux.
Bilden av Åsa Larsson och hennes  är tagen som en reportagebild för Tidningen Skriva.
Elin Cullhed, fotograferad för Tidningen Skriva.
Elin Cullhed
Elin Cullhed
Tove Folkesson har blivit fotograferad flera gånger hemma på Öland av Sara Mac Key. – Med henne känner jag mig trygg.
Isabelle Ståhl debuterade 2017 med romanen ”Just nu är jag här”. Sara Mac Keys pressbild av henne utstrålar lugn och självförtroende, även om det förstås inte går att veta om det är vad debutanten egentligen känner.
Lena KvistSkicka e-post
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons