Rebecka Åhlund: " Inte den sortens bullhund folk snor för att bli rika"

Ampellilja heter något mycket flottare på engelska, men vad har jag glömt nu för ryktet receptionisten sprider är hårresande. Någon i grannskapet har fått sin franska bulldogg stulen från sin egen bakgård! Ernie, och han är tydligen en alldeles speciellt underbar fransk bulldogg.

”Sedan ringde någon och tvingade dem att betala en lösensumma för att få tillbaka honom. Det är verkligen fruktansvärt. 100 pund, sa de. Så det var ju bara att hosta upp.”

Receptionisten skakar bedrövat på huvudet. Vi andra som sitter där och inväntar att få våra onda axlar klämda på instämmer nickande.

”En hund är ju en familjemedlem.”

”Ja, jag skulle blivit helt förstörd om det hänt med min.”

”Det gäller att passa sig, folk är verkligen inte kloka.”

Fortfarande oljig i håret efter osteopatin tar jag en sväng med min, alldeles ostulna, hund i parken. Jag tänker på Ernie- jag känner i princip alla hundar i den här parken vid namn och en del detaljer om deras ålder, tandhälsa och huruvida de är steriliserade eller ej. Men någon Ernie har jag aldrig träffat.

Det har däremot kvinnan med den lilla Jack Russell-terriern Millie, som oftast kallas på som ”you little bitch!”. Eller, hon har kanske inte exakt TRÄFFAT Ernie, men hon hörde att hundkidnapparna krävt 300 pund. Hon tittar till Millie, som jagar en rask ekorre upp i en ek, och suckar.

”Det är ju bara att betala. Vad ska man göra? Och polisen bryr sig inte. Men 300 pund alltså… Ouff.”

”Ja, det är vedervärdigt”, säger jag.

”Det är de här unga, fräcka pojkarna”, säger Millies matte bergsäkert. ”Så alla pengarna går väl till sprit och knark också.”

Pundet har gått ner en smula sedan Brexit, men 300 pund är fortfarande mycket pengar. Jag tänker på vilka oerhörda mängder sprit och knark de unga fräcka pojkarna kan trycka i sig innan det blir dags att stjäla nästa hund. Några dagar senare kommer min äldsta dotter hem från skolan och hör och häpna, i själva verket är den franska bulldoggen inte bara stulen utan även SÅLD, och tydligen, enligt min dotters klasskompis Federico, höstade hundtjyvarna in 3000 pund!

”För det var en renrasig hund. De är värda jättemycket pengar.”

Jag släpper ut min cypriotiska gathund på bakgården för att slå en snabb drill. Vi konstaterar, som vi alltid gör, att hon är en blandning mellan tax, terrier, katt och kanelbulle (eftersom hennes alltid prydligt hoprullade svans ser ut som en kanelbulle). Inte den sortens bullhund folk snor för att bli rika. Sedan rullar hon sig i rävbajs.