Krauss tolkar countryklassiker

Sex år efter senaste släppet med sitt band Union Station och på första soloalbumet sedan 1999 fokuserar Alison Krauss på country, inte bluegrass eller det folkmusikinspirerade sound som gett henne en bredare publik. Känslofyllt tolkar hon några av countryns klassiker, med respekt men framför allt förmågan att göra dem till sina egna.

Steelgitarren och hennes vackra röst, en arvtagare till Dolly Parton och Emmylou Harris, sätter tonen. Vemodet finns där, men utmaningarna och i viss mån passionen saknas – kanske främst på grund av alla ballader. ”Windy city” är fin som den är, men när Krauss får upp farten i Poison love och It’s goodbye and so long to you blir det tydligt att mer variation kunde ha lyft skivan ännu högre.