Svävande glasskulpturer

Distinkt saklighet och flyhänt lekfullhet blandas i Hanna Allert Karlssons nästan svävande lätta glasskulpturer, var och en bestående av flera skivor av planglas som monterats tillsammans på en sockel. Samspelet mellan de olika skikten, flödigt målade i akvarelliknande färg eller utsökt tecknade i tunna, tuschliknande linjer, skapar oväntade optiska effekter.

I den helt svartvita Nätverk syns två lungor vars förgrenade luftrör flyter samman med grenverket hos ett träd. Den mänskliga kroppens innersta konstruktion ställd mot naturens lika förunderliga skapelser – allt hör ihop.

I en annan serie, på temat Byggnationer, ligger fokus på till synes exakta arkitektoniska ritningar med strikta, raka linjer, men där huskroppar och trappor tycks förflytta sig om varandra allteftersom man rör sig i rummet. Det märks att Hanna Allert Karlsson har arbetat med scenografi och ljussättning – allt är otroligt läckert och stilrent, med bara några få sparsmakade färgaccenter som upplivande inslag.

På väggen intill hänger en rad små svartvita målningar som med sin grafiska karaktär helt svarar upp mot glasskulpturernas byggnationstema. Bakgrunden består av kartong där tryckfärg lagts på ungefär som när man färgar in en plåt, vilket givit en delikat, äggskalsblank yta.

De stora målningarna med ormmotiv förmedlar en helt annan sida av Hanna Allert Karlssons konstnärstemperament. Här är uttrycket mer diffust och sökande, fältet för associationer fritt. Själva ormen dominerar bildrummet - de små människofigurerna som står grupperade runt den verkar mer förbryllade än skrämda, handfallna inför en plötsligt uppdykande koloss som de inte tycks veta hur de ska hantera.

Inger Landström