Rörande i Eva Lindströms bok om kärlek till en hund

”Musse” är en bok om kärlek. Kärleken till en hund. Bokens jag är ett barn som ivrigt knackar på hos Musses matte. Får han gå ut? Så klart även den här gången.

Det som sedan tar form är ett äventyr på närbelägna gator och parkgräsmattor. Musse går visserligen långsamt med sina pannkaksöron dinglande mot kinderna, men jaget och Musse har ett alldeles speciellt band mellan sig – vare sig kopplet finns där eller inte.

Bilderna sätter barnet och hunden helt i centrum. Andra människors kroppar syns bara delvis och ett par andra hundar får nöja sig med att vara i ett hörn. Färgskalan är mild med en del murrigare inslag. Naturen förstärker känslorna och spännande vinklar driver på berättelsen.

Texten är ganska rak, men lämnar ändå utrymme åt funderingar och formar jaget till en omtänksam och tänkande karaktär. Jaget visar hur Musse äter upp matsäcken och är samtidigt fullt medveten om att den egna rösten blir snällare i hundens närhet.

Det är en varm och rörande bok som tål att läsas många gånger. Musses och barnets ansiktsuttryck suger in läsaren i det lilla vardagsäventyret och Lindström förmedlar starkt betydelsen av denna stund. ”Jag önskar att han var min”, tänker barnet när Musse återlämnats. En lätt vridning på huvudet skulle avslöja att Musse nog tänker samma sak.

Jonna Fries