Henning Mankell satte en liten Boråsprick på den litterära kartan
Henning Mankell var förstås mest känd för sina deckare, men han har också skrivit många andra böcker. Bland annat Kvicksand, som handlar om cancern han drabbades av och som tog hans liv.
Ett par av hans böcker utspelar sig faktiskt i Borås. En av dem kom 1982 och gjorde stort intryck på mig när jag läste den något decennium senare. Romanen heter Daisy Sisters och utspelar sig bland annat på Cecil vid Södra Torget, på den tiden det var ungdomskafé och inte kinarestaurang. Daisy Sisters skildrar kvinnoliv på 1960-talet och har tydligt socialt patos. Solidariteten med sömmerskornas hårda liv genomsyrar sidorna.
Det sociala patoset och engagemanget märks i Mankells böcker, precis som det gjorde i hans eget liv. Han bodde delvis i Mocambique – för att ”bli en bättre europé” – och engagerade sig på senare år i Ship to Gaza.
Borås var förstås en parentes i Henning Mankells liv, men en viktig parentes. Så här sa han om sin tonårstid i stan i en BT-intervju 2000:
– Det var en omvälvande tid så jag har oproportionerligt starka minnen från den.
Medan jag skriver det här nu vid mitt skrivbord på Allégatan 67 tänker jag också på polisen Stefan Lindman. Stefan Lindman bodde på Allégatan 30 och satte Borås på den litterära deckarkartan år 2000. Han blev aldrig lika känd som Kurt Wallander, men en äkta Mankell-polis var han, i deckaren Danslärarens återkomst.
Själv bodde Henning Mankell förresten i Flaménska huset vid Södra Torget. Han gick på Bäckängsgymnasiet men lär knappt ha varit där.
Henning Mankell kommer att saknas av oändligt många läsare: han har sålt 40 miljoner böcker världen över.
När han var i Borås 2002, för att dela ut Borås Tidnings Debutantpris, sa Henning Mankell att ”det inte är något bra sätt att dö, om man inte hunnit berätta färdigt sin historia”.
Jag hoppas att han kände att han hann.
