Fin men lite vinglig debut

Doften av sockervadd, hö och djur är tät när Vanna Rosenberg gör debut som författare med Singers melodi. Singer är ett sjölejon som hamnat i direktören Maffiosos cirkustält och blivit kvar i denna, för ett sjölejon, väldigt torra miljö. Men Singer sjunger om havet, och melodin är det vackraste som de andra i cirkussällskapet någonsin hört.

Singers sång om tång, klippor och familj består av sex rader rim som bokstavligen böljar fram på sidorna. Den drömmande texten ger sällskapet perspektiv på livet i manegen. Alla kommer på att de har sina egna "hav", en längtan efter någonting annat, om än olika saker och olika starkt. Schimpansens längtar efter djungeln, strutsens efter öknen, kaninen efter en saftig glänta.

Tyvärr knäcker cirkusartisterna gåtan i Singers sång först när han har försvunnit. Lejontämjarungen Manfred bestämmer sig då för att leta reda på sjölejonet, för även om Singer valt att ge sig av mot havet vill Manfred inte att han ska behöva vara ensam.

Också för illustratören Cecilia Heikkilä är Singers melodi första boken. Hennes bilder, särskilt de som får breda ut sig på sidorna, är varma och skiftar fint färgskala efter klockans slag. Här får framför allt cirkusdjuren personliga uttryck och cirkustältet vaggas in i en magisk stämning.

Texten är svalare, även om både humor och allvar finns där. Rosenberg låter möten avlösa varandra och drömmar flyta samman med verklighet på en i grunden välskriven prosa. Det distanserade berättarperspektivet och kasten mellan figurer och platser är dock problematiskt. Ingen tillåts riktigt vara huvudperson, vilket gör att närheten stryker på foten. Det finns också en överanvändning av lustigheter i texten som blir ganska tröttsam.

Under detta finns dock en stark vänskap och en viktig diskussion om olikheter och att lyssna till sitt inre. Vad är egentligen ett hem? Och vad är lycka? Ska man stanna, även om livet känns ihåligt? Är det bättre att gå tillbaka till något bekant? Ska man våga pröva något nytt? Kan man välja olika vägar och ändå vara vänner?

Det är en vindlande historia som nosar på stora frågor, men den hade tjänat på att stramas upp och fördjupas. Då hade Singers melodi lämnat ett starkare avtryck.

Läs också: En annan resa av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore.

Jonna Fries