Adele fast i sin egen skugga

I ett viralt videoklipp från BBC ställer Adele upp i en Adele-imitatörstävling. Maskerad med smink, förstorad näsa och gummihaka tar hon plats i en grupp med hoppfulla amatörer. Efter att ha drivit friskt med sig själv och fejkat nervositet kommer hon ut på scenen och avslöjar hemligheten genom sin omisskännliga röst.

Klippet förstärker Adeles image som ovanligt vanlig superstjärna. Med sitt bullriga skratt och sin breda och snabba cockney kunde hon lika gärna varit en hårfrisörska från Tottenham, om det inte varit för den där rösten.

På sitt förra album 21 sjöng hon också om hjärta och smärta på ett sätt som alla kan känna igen. På Rolling in the deep sprutade hon eld, men också tårar. På Someone like you låtsades hon vara förlåtande men framstod mellan raderna som en bitter stalker som inte kan släppa taget. Det är sånger som fångar en sårbarhet och förvirring som bara kan uppstå på vägen ur en verklig kris.

Sedan 21 släpptes har Adele mött sin drömman och blivit mamma för första gången. Goda nyheter, men inte den bästa uppladdningen för att följa upp ett succéalbum om svek och sorg. Hennes skrivkramp har också varit väldokumenterad; hon lär ha skrivit och skrotat ett helt album om moderskapet eftersom resultatet blev för tråkigt.

Vägen fram till 25 har istället gått genom hederligt pophantverk. Här finns inga metaforer om brinnande regn eller gruvliga hämndfantasier. Istället blickar Adele bakåt, både genom sitt eget liv och genom soulhistorien tillsammans med de största tungviktarna i branschen. I namnlistan finns Ryan Tedder, Bruno Mars, Danger Mouse, 21-producenten Paul Epworth och Max Martin och Shellback. Svenskarnas bidrag Send my love (To your new lover) sticker ut med sitt lätta karibiska popsound men är mer kompetent än genuin. Det är en känsla som genomsyrar stora delar av 25, som har haft svårt att kliva ut ur de tidigare succéernas skugga. I Water under the bridge och Love in the dark låter det som att den där Adele-imitatörstävlingen pågått även under skrivprocessen.

Men det finns ett par lysande undantag. Den stora singeln Hello är en uppföljare till Someone like you som står stark på egna ben. Den är skriven med Greg Kurstin (Lily Allen), som också är med på den snygga retroflirten Million years ago där Adele låter mer Dusty Springfield än någonsin. Allra bäst är det mest oväntade samarbetet med den LA-baserade singer-songwritern Tobias Jesso Jr. Tillsammans har de skrivit den storslagna When we were young, en ballad där Adele för första gången når upp till sin fulla divapotential.

Joel Sjöö