Här är Borås Tidnings fem nominerade debutanter 2021

2020 var inget lätt år att bokdebutera. Hanna Johansson släppte sin roman ”Antiken” i augusti och hann med en boksläppsfest och en resa till Malmö tillsammans med några andra författare, innan restriktionerna blev hårdare efter sommaren.

– Det kändes lite som ett Roms sista dagar-evenemang. Jag började skolan då också, jag pluggar litterär gestaltning på Valand i Göteborg, så det var skönt att gå in i bubblan som student, berättar hon.

Hon berättar att telefonsamtalet med Borås Tidnings kulturchef Lena Kvist om nyheten att hon blivit nominerad till Borås Tidnings Debutantpris kom som en överraskning.

– Det är ju väldigt surrealistiskt att bara få telefonsamtal i allmänhet, det händer knappt. Men jag blev väldigt glad, överväldigad och väldigt överraskad.

Romanen ”Antiken” följer tre kvinnor som tillbringar en höst på en ö tillsammans. En typ av triangeldrama mellan mor, dotter och en tredje kvinna. Idén till boken uppkom under en resa på samma plats som boken utspelar sig på, under ett världsmästerskap i harpunfiske på en ö i grekiska Kykladerna.

– Egentligen tror jag att det bara är berättarjaget som skulle kalla berättelsen för ett triangeldrama. Den handlar mycket om roller, om makt och manipulation, den är skriven med ett berättarjag som har en agenda, säger Hanna Johansson.

Donia Salehs debutroman ”Ya Leila” kom ut i augusti på Bonniers och beskedet om nomineringen kom som en blixt från klar himmel för henne:

– Jag hade precis varit på ett spinningpass så jag var redan på högvarv och det här blev ett extra skutt till en annan nivå. Det är verkligen jätteroligt, det är ju bara en gång i livet man kan bli nominerad till det här priset.

Debutantprisets existens var hon väl medveten om – vilken debuterande författare är inte det? menar hon.

– Jag tror att alla debuterande författare känner till Debutantpriset på ett eller annat sätt, även om man kanske inte vågar tala högt om det som en möjlighet.

Hennes roman ”Ya Leila” handlar om vänskapen mellan de båda tonårstjejerna Leila och Amila.

– De lever i en symbiotisk och även klaustrofobisk vänskapsrelation som den yttre världen hotar att förstöra. En del av den yttre världen är ”Glitterfittorna” som är det feministiska medelklassgänget på skolan och de blir en symbol för det här förstörandet. Boken handlar också om kamp på olika nivåer i samhället, för exempelvis för även ”Glitterfittorna” sin egen kamp. Kampen kan prägla människor och vara helt livsavgörande.

År 2020 har varit ett annorlunda år att debutera som författare, hur har det varit för dig?

– Jag har ju inget att jämföra med, men jag tror ändå inte att jag har missat så mycket för man kan ha kontakt med sina läsare via nätet och sociala medier. Kanske har jag missat en del samtal, men jag trivs med att vara i instängdheten, för det är så skrivandet ser ut, säger Donia Saleh.

Erik Lindman Mata, som släppte sitt debutdiktverk ”Pur” i januari förra året, kollade så sent som häromdagen om några nyheter om Debutantprisets nominerade hade gått ut ännu.

– Jag hade koll på att den nyheten brukar komma den här veckan, så jag höll tummarna. Jag blev så klart jätteglad. Lena (Kvist, reds anm) påpekade att juryn hade läst igenom rekordmånga böcker och då är det såklart extra roligt att få bli nominerad, säger han.

”Pur” är en självbiografisk långdikt, och handlar om en kärleksrelation där den andra parten mördats.

– Den handlar mycket om frånvaro och om tankar kring hur man förstår död, men det är också en slags uppmärksamhet och utläggning om en kärlek. Jag har deltagit i ett par samtal om sorg och går i dialog med böcker som hör till samma genre, men när jag skrev ”Pur” så tänkte jag inte på den som en sorgebok. Jag går lite i clinch med tankar om sorg, till exempel att det finns ett sorgearbete, att man måste igenom de berömda faserna. Jag värjer mig mot det, och det går igenom hela boken, att värja sig från det som hänt, värja konsekvenserna... jag dröjer mig kvar.

Hur har det varit att bokdebutera året 2020?

– Jag hade ändå tur och hann ha ett releaseevenemang, med en väldigt fin läsning med bland andra Mara Lee och Hanna Rajs Lara och några andra. Sen har jag gjort ett gäng digitala evenemang, till exempel ett samtal med Balsam Karam som blev väldigt fint. Men det blir en annan sak, och jag föredrar det inte framför att möta publiken på riktigt.

Författaren Annika Norlin är också känd som artist bakom artistnamnen Säkert! och Hello Saferide, men det senaste året har hon uppmärksammats för sitt författarskap och novellsamlingen ”Jag ser allt du gör”, som även fick en Augustprisnominering.

Hur kändes det att bli nominerad även till Debutantpriset?

– Det känns väldigt fint, och stort. Jag har alltid läst mycket men däremot vet jag inte lika mycket om litteraturvärlden som jag gör om musikvärlden. Men Debutantpriset kände till och med jag till. Det känns tjusig och fint, anrikt har jag förstått. För mig som kommit in i en ny värld, litteraturvärlden, är det oerhört att få en sån ryggdunk, säger hon.

”Jag ser allt du gör” består av åtta noveller.

– Egentligen finns det nog ingen sammanfattning som binder samman hela boken. Men alla noveller utspelar sig i norra Sverige. Fast det är ingen Norrlandsskildring, det är bara mitt neutrala. Men de handlar ganska mycket om människor och hur vi interagerar med varandra.

Boken släpptes i mars 2020, nästan samtidigt som coronapandemins restriktioner började gälla.

– Det var precis innan Littfest, och jag och min kompis Elin Berge skulle ha releasefest för våra böcker. Dagen innan hände allt, vi ställdes inför ganska många frågor kring om vi ens kunde ha det, och det var svårt. Sen tror jag att för mig personligen var det ett år som det gick ok att släppa en bok på eftersom jag är ett halvkänt namn. Jag har gjort några digitala boksamtal, men det är också en ganska skön grej att få sitta med sin bok ensam.

Det har gått nästan på dagen ett år sedan Arazo Arifs diktsamling ”mörkret inuti och fukten” (Bonniers) kom ut:

– 2020 har verkligen varit ett konstigt år att debutera som författare. det blev inte alls som jag trodde, på grund av pandemin, för jag har inte alls haft möjlighet att möta publiken på några författarkvällar och så vidare. Sedan boken släpptes har den levt sitt eget liv på ett sätt som jag inte alltid har koll på.

Beskedet att hon blivit nominerad till Debutantpriset kom som en stor överraskning för henne, men det var också något som hon hade hoppats på:

– Jag menar, det har varit ett år med så många starka litterära debuter så det känns otroligt att få bli nominerad. Självklart har jag följt priset ända sedan jag började arbeta med litteratur på en professionell nivå och jag har haft en hemlig önskan om att bli nominerad, det ska jag inte sticka under stol med.

Hon fick också erfara att det kan vara en utmaning att hålla en sådan nyhet hemlig fram tills det blivit officiellt:

– Jag kvävde ett skrik när jag fick samtalet, för jag sitter just nu i en fin lägenhet hos Svenska institutet i Paris, men det är så lyhört här så jag kunde inte få utlopp för glädjen. Jag skuttade runt i rummet tills jag insåg att det bor någon under mig som just nu säkerligen undrar vad jag håller på med.

Hur skulle du själv beskriva din diktsamling ”mörkret inuti och fukten”?

– För mig handlar det om hur olika kärlekspraktiker formas och begränsas av våld. I förlängningen handlar den om intimitet och avsaknad av sådan, samt om våld i nära relationer som skapar ett emotionellt arv. Jag har försökt gestalta ett samband mellan orsak och verkan, men jag vill egentligen vara väldigt försiktig när jag pratar om boken för att inte styra läsaren.