Verklighetens House of Cards – nu på svenska

Båda versionerna är sevärda då de blåser upp och förstorar den ”frihet från skrupler” som varje makthavare någon gång måste brottas med. Men om man vill ha en realistisk studie av maktutövning bör man låta fakta gå före fiktion och studera den florentinske renässansförfattaren Niccolo Machiavelli (1469-1527) vars verk nyligen har översatts av Paul Enoksson och getts ut av förlaget Atlantis.

Machiavelli har ofta kritiserats då hans bok Fursten (1527) kan ses som en instruktion för aspirerande diktatorer. Samtidigt som verket även omges av en vulgär form av beundran.

Under högkonjunkturen i början av 2000-talet beskrev exempelvis herrtidningen Café boken som ett ”wild card in i turneringen” om framgång. Ett tecken på att de inte hade förstått att bokens främsta förtjänst var att den påvisade behovet av ”beredskap” inför motgångar, för att citera statsvetaren Miguel Vatter, vars bok Machiavelli’s The Prince (London: Bloomsbury, 2013) är en av de främsta introduktionerna till verket och dess betydelse.

Fursten var revolutionerande då den var en realistisk skildring av maktutövning. I nyöversättningen (Stockholm: Atlantis, 2012) beskrivs exempelvis att det finns acceptabel grymhet om det genomförs ”i ett slag, då man är tvungen att säkra sin ställning, och sedan inte fortsätter utan åtföljs av största möjliga förmåner för invånarna”. Samt att ”de grymheter är illa använda som, även om de var få till en början, ökar med tiden istället för att upphöra”.

Ett resonemang som kan appliceras i nutiden.

Många har också begått misstaget att enbart läsa Fursten och därför inte förstått Machiavellis övergripande filosofi. I sin historia över hemstaden Florens (Stockholm: Atlantis, 2010) kan man läsa att historiestudier är viktigt, då medborgarna ”skall kunna leva i sämja genom att dra lärdom av andras erfarenhet”. Likaväl finns det inspiration i hans verk Republiken: Diskurser över de tio första böckerna av Titus Livius (Stockholm: Atlantis, 2008). Som att ”för att förhindra förtal finns inget bättre sätt än att skapa möjligheter att anföra klagomål, ty lika nyttiga som klagomål är för en republik, lika skadligt är förtal”.

Realismen återkommer dock i hans personliga brev (Stockholm: Atlantis, 2013). Machiavellis egen observation av munken Savonarola från 1498 kan sammanfatta synen på makt som också finns i House of Cards: ”Enligt min uppfattning anpassar han sig efter tiden och färgar sina lögner”.

David Lindén