S och M – som ett smör i stekpannan
Det är väl så man får tolka det faktum att det idag nästan bara är manikyren som skiljer socialdemokraterna och moderaterna åt. I retoriken behöver de varandra som motståndare, men den som granskar sakpolitiken finner att de glidit allt närmare varandra. Som smältande fett i het stekpanna.
S-strategerna hade gett evenemanget i Älvsjö namnet Jobbkongressen. Någon Klimatkongress har det gamla betongpartiet inte orkat med. I takt med att Fredrik Reinfeldt driver klimatfrågan ganska ensam i EU så tycks klimatfrågan ha blivit ett nästan vitt ark för sossarna. När Reinfeldt hävdar att klimatfrågan är den viktigaste frågan, hävdar Sahlin att jobben är viktigare än allt. Jag finner det häpnadsväckande.
Mona Sahlin har, vad jag vet, aldrig varit engagerad i miljöfrågor. Och hon känner sig uppenbarligen inte trygg med de begrepp som finns inom miljöområdet. Hon känner sig trygg i frågan om sysselsättning och jobbpolitik. Jobben är medel och mål, hävdade Sahlin när kongressen inleddes. Smaka på de orden! Jobben är medel och mål! Vad är det för vision? Vad är det för framtidstro? Vad är det för ideologi?
Socialdemokraternas ledning har fått för sig att man förlorade förra valet på grund av att man tonade ner jobbpolitiken. Tolkningen, från s-strategerna, är att man lämnade över jobbfrågan till Moderaterna, som på detta sätt vann valet. Men tolkningen är bort i tok. Alla utanför partiet vet att sossarna förlorade regeringsinnehavet på att ett antal väljare ville få bort Göran Persson. Svårare än så är det inte.
Det är således en felaktig tolkning av valresultatet som lett fram till att sossarna nu satsar allt på jobbfrågan. Utan att ens göra den nödvändiga analysen. Vad beror arbetslösheten på? Visst är lågkonjunktur en bidragande orsak. Men grunden är strukturell. Sedan decennier tillbaka har nästan varje investering som gjorts gått ut på att rationalisera bort människor. Vi har effektiviserat, robotiserat, datoriserat och automatiserat. Först inom industrin, sedan inom tjänstesektorn och nu inom handeln.
Låt mig ta ett exempel. I den, sedan urminnes tider, socialdemokratiskt styrda kommunen Katrineholm investerade man häromåret bort vårdpersonal genom att lägga ner ett gruppboende och utöka några andra. På en av de större industrierna investerade man i en effektivare maskinanläggning för att kunna minska antalet anställda, på Konsum har man investerat i teknik så att kunderna betjänar sig själva i kassan, ortens tidning har infört autogiro för betalning, ortens bank drar ner i takt med att kunderna sköter sina betalningar hemma?
I stort sett varje ny investering går således ut på att minska antalet anställda. Vilket ofta är jättebra eftersom det skapar utrymme för ökad livskvalitet genom sänkt arbetstid.
Men just sänkt arbetstid tog Mona Sahlin personligen kamp för att stoppa på kongressen! Hon tycks tro att arbetstidslagen är en naturlag. Och att denna naturlag slår fast att heltid skall uppfattas som 40 timmar i veckan, hur än samhället förändras.
Men alla nya gröna jobb då? Det blir ju massor med nya gröna jobb i framtiden, brukar det sägas. Men de nya gröna jobben ersätter gamla jobb, de tillför inte nya jobb. För vi skall väl inte fortsätta att tillverka miljödåliga saker när vi börjat tillverka miljöbättre saker?
Moderaterna har satt dagordningen. Man pläderar för arbetslinjen. Utan att berätta vad vi skall arbeta med. Utan analys över hur samhället har förändrats. Utan att vilja se sambandet mellan mer arbete, ökad konsumtion och negativ påverkan för miljö och klimat. Sossarna hakar på. Så möts de i stekpannan, flyter ihop och den som vill ha något nyttigt får hitta ett annat kök.
Birger Schlaug
f.d. språkrör (MP)
