"Nej, vi i Halland längtar inte efter nya gränser"
Som boende i de delar av de sydliga provinserna som en gång varit danska kan jag bekräfta att vi i Åhus, Karlskrona och numera Varberg såg och ser Köpenhamn som lite av vår egentliga huvudstad. Dock utan att känna oss som danskar eller behöva snärjas av den omfattande danska byråkratin. Däremot sympatiserar vi med dem och har lärt oss att inte romantisera så hejdlöst kring det danska gemytet som man gör uppströms, mot Mälardalen.
Med Öresundsbron har inte bara 90 miljarder tillförts oss som vi annars aldrig skulle ha fått. Vi har fått en gemensam arbetsmarknad som inte bara är teoretisk som EU:s, utan verklig. Svenskar efterfrågas på den glödheta danska arbetsmarknaden till ömsesidig nytta.
Tågen går snart var tionde minut mellan Malmö och Köpenhamn. Bron är en succé och det krävs inget nationalitetsbyte.
Man erinrar sig att Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard krävde en bom på bron för att inte svenskarna skulle komma in och störa den danska idyllen.
Ska Sverige, med Tegnérs ord, erövra Finland inom Sveriges gränser åter?
En gång var även Halland danskt och våra förfäder på 1200-talet utsattes för plundring från svensk, dansk och norsk sida omväxlande. Vi bröt oss loss från Danmark på 1280-talet. I Hallands historia stöter man sedan på begrepp som nordiska sjuårskriget, grevefejden och slaget vid Fyllebro.
Hoppar man över alla lyckoomkastningar som varit i stridigheterna med Danmark och landar på 1658 så hamnar man på Freden i Roskilde. Därefter har vi varit svenskar.
Frågan är väl om hallänningarna under danska tiden överhuvudtaget hade någon känsla för nationen. Nationsbegreppet introducerades senare och påtvingades av överheten som ett medel för att ena undersåtarna mot andra länders krigsherrar. Man skulle inbillas att man hade något eget att försvara: språket eller en påhittad historieskrivning.
Det är inte tid för ändring av sedan länge etablerade nationsgränser på det sätt som den introverta, unket etnocentriska rörelsen Dansk Folkeparti drömmer om. Gränserna finns där och blir allt lättare att överskrida. Det är det bästa sättet att umgås i våra dagar.
krönikör
