Några matsedelstips till Reinfeldt inför 2014

Låt mig börja med att beskriva hur vi i vår familj sköter matlagningen. Som vi är skötsamma upprättar vi en välplanerad veckomatsedel som sedan är vägledande vid helghandeln.

Problemet är att fem personer med egna viljor har svårt att komma överens om vad vi ska äta. Tiden då mor satte fram karotterna och lät maten tysta munnen med vad som serverades, pölsa eller stekt strömming, gröt eller spenatsoppa, är över. Nuförtiden ska varenda maträtt förhandlas. Det blir tidsödande.

Därför har jag övergått till att själv försöka bestämma. Jag försöker ta mig upp innan fan fått på sig tofflorna, och skriver ner ett förslag på mat, varefter den som har synpunkter får skapa enighet om ett alternativ. Och försöka få med sig fler på detta.

Således. Initiativet kommer från överheten. Underheten får ändra om de kommer på något bättre och bildat nödvändiga koalitioner.

Detta är ett exempel på ett styrproblem på mikronivå som du kan lära dig något av. Makronivån är lika svårflirtad. I den stora världen är det förra veckans matsedel som gäller, oavsett försöken att styra från ovan.

Ett samhälle domineras alltid av några stora aktörer som försöker försvara sina positioner mot alla förändringsförsök. De lyckas ofta samarbeta så att potentiella konkurrenter hålls borta. Och om de inte kan suddas ut, brukar man försöka köpa upp dem. Ett samhälle blir därför med nödvändighet ganska tungrott. Den som vill ändra matsedeln möter alltid motstånd. Det är sällan utredningar och förhandlingar hjälper.

När Göran Persson som skolminister försökte förändra skolan möttes han av en symfoni av invändningar. Persson gjorde därför det enda rätta, han klev upp tidigare än de andra, drog i alla snören samtidigt och lyckades med mästerstycken som att kommunalisera skolan, avskaffa SÖ och införa en valfrihet.

Göran Persson konstaterade i en av sina böcker: "Politik är att vilja, sade Olof Palme. Ja, men politik är också att uppnå resultat, att genomföra det som en majoritet ställt sig bakom. Sverige är ett genomorganiserat land. Det finns alltid starka intressen som motarbetar förändringar.

Därför utmanar den som vill förändra samhället alltid starka krafter. Politik är inte bara att vilja utan också att kunna genomföra det man vill, skapa majoriteter för den uppfattningen man har och sedan se till att den förverkligas. Politik är både att vilja och att kunna."

Detta tror jag att det är värt att reflektera över för dig, Fredrik, nu när du ska sätta upp matsedeln inför 2014. Och vet att förrätten kan vara ett förhandlingsbart miljöparti, huvudrätten kalops på socialdemokratiskt partikadaver och efterrätten tre små borgarpartier med utgånget sistadatum.

Serverat med grekiskt lantvin.

Stig-Björn Ljunggren

statsvetare och s-debattör