Lever tyska barn i armod?
Den diskussion som förs i Tyskland om fattiga familjer kan verka egendomlig men är ändå högst påtaglig. Grundproblemet anses vara att gapet mellan skänklarna i den sax som delar befolknin-gen i fattiga och rika ständigt ökar.
För några år sedan räknade man med att var sjunde familj levde under fattigdomsgränsen. Idag säger man att vart femte barn i Tyskland ”lebt in Armut”. Med det menar man att en familj exempelvis inte har råd att betala skolmaten eller läroböckerna för sina barn. ”Armutskinder” är emellertid ett dramatiskt laddat ord, som river i debatten.
Arbetsminister Olaf Scholz (socialdemokraterna.) hävdade i ett tal för en tid sedan, att var fjärde tysk skulle hamna under fattigstrecket om inte de sociala bidragen funnes. 13 procent gäller enligt regeringens egna siffror som fattiga och ytterligare 13 procent skulle räknas dit om exempelvis barnbidrag och a-kassa försvunne.
Som rik gäller den som per månad förfogar över mer än 3418 euro eller som tvåbarnsfamilj 7178. Fattig är enligt EU-normen, den som tjänar mindre än 60 procent av en medel- inkomst. Enligt Scholz innebär det 781 euro.
Särskilt nedslående är det att antalet människor, som arbetar och ändå befinner sig i riskzonen, ökar. ”Det visar att vi har för låga löner i Tyskland och vi måste därför införa en ”lägsta lönemodell”, säger Scholz. Det är dock en stridsfråga inom regeringen.
Sämst är läget för långtidsarbetslösa och för ensamstående föräldrar. Oroande är att 80.000 ungdomar lämnar skolan eller sin yrkesutbildning utan att fullfölja den. Man kan säga att de går ut i en programmerad fattigdom.
Pensionärerna har emellertid fått det bättre. Endast varannan pensionär uppbär någon sorts bidrag, eftersom pensioner och andra inkomster tycks vara tillräckliga.
Den ”Mindestlohn” Scholz talar för är omstridd. Enligt regeringspartnern CDU kommer den att förinta arbetstillfällen. Från konservativt håll hörs i stället förslag om att höja barnbidraget, andra menar att det vore bättre att sänka skatterna. Även utanför regeringen råder liknande konträra uppfattningar.
Sozialverband VdK pläderar för en höjning av barnbidraget till 420 euro, vilket enligt andra organisationer skulle hämma lusten att söka arbete. Socialdemokraterna vill höja förmögenhetsskatten. – Liknande tongångar hör vi även i vår svenska debatt. I Tyskland är denna debatt inte ny. Statistik visar att fattigdom fanns i Tyskland redan på 1980-talet.
Observera dock att det handlar om relativ fattigdom, vi rör oss inte med u-landsdefinitioner. Vänsterledaren Lafontaines anklagelse att det så kallade Hartz IV-programmet har ökat fattigdomen, saknar stöd i statistiken, men av republikens totalinkomster går en tredjedel till endast en femtedel av befolkningen.
Att många barn kommer i kläm är mer än bekymmersamt. Barn ur fattiga förhållanden har större hälsoproblem än andra. Det visar en undersökning av elva tusen tyska barn och därigenom bekräftas en WHO-rapport. Deras framtidsbild är också mörkare än andra barns.
Det temat tog president Köhler upp i sitt årliga Berlin-tal. ”Varje ung människa i Tyskland måste få en ’fair chance’ att gå ut i livet redan från början.”
Per-Ove Ohlson
lektor
