"Jag först, du eventuellt senare"
Om något är slående typiskt för samtiden så är det fixeringen vid att bli Någon mitt i rampljuset. Se bara alla källarband som vill upp. Tidningarna svämmar över av dem. Eller alla som låter sig förödmjukas i TV i hopp om att bli upptäckta av gud vet vem.
Det är förvisso ett stort framsteg att vi blivit mer och mer individuella. Moderna lagar bygger på grundsatsen om människan som en individ som är skyddsvärd och har en obestridlig rätt till sitt liv och sin utveckling. Så länge hennes frihet inte går ut över andra. Den balansakten har liberaler att leva med.
De som däremot vurmar för kollektivismen vill samla krafter för att värna sina gemensamma intressen gentemot andra kollektiv. Kollektivismen kan fungera som ett skydd för individen men individen blir också lätt utbytbar. Kollektivismen är en spegling av industrisamhället där alla arbetsmoment begränsades kraftigt för att göra alla utbytbara. Men individen är oersättlig och inte bara en produktionsfaktor. Det är därför det är rätt att satsa på den enskilda skoleleven och inte bara på hans klass.
Idag blir kvinnor i genomsnitt mödrar först när de är 30 år. De ska först leva livet, brukar det heta, för uppenbarligen är det inte att leva livet om man vill bilda familj. Fler och fler lägger idag pengar på terapi i förhoppning om att komma ut som en ny, mindre osäker människa. Man lägger av sig besvärande ”ryggsäckar”.
Om inte annat tar man till bloggen och sprider sina åsikter om högt och lågt till den som höra vill. Det är ofta självupptaget så det förslår. Nätet ger oändliga möjligheter till kontakter – mellan individer. Där kan starka opinioner snabbt byggas upp kring exempelvis sådant som fildelning.
Vad säger det om vår tid att böcker som Mia Törnbloms överkäcka bok Självkänsla nu säljer som smör? Boken har två icke så slumpartade kodord: självkänsla och nu. Ofta uppfattade som ”jag” och ”allt genast”. Boken har sålt i 250.000 ex.
Individualismen är bra därför att individualister inte låter sig hunsas. Att partierna får allt svårare att dra till sig medlemmar är inte det minsta förvånande. Individer har svårt att köpa kompletta program utan vill tänka själva. Det är ofantligt sunt.
Kollektivism borde betyda solidaritet, men det räcker med att se hur svårt det varit genom åren för de olika facken att leva upp till den solidariska lönepolitiken, för att inse att solidariteten inte följer automatiskt av kollektivismen. Var och en är sig själv närmast. Som svenskar är vi ju inskolade på kollektivismen och hade så när hamnat i ett löntagarfondsland där ett fackligt kollektiv skulle ha styrt näringslivet. Vi kunde ha fått det lika bra som på Kuba. I stället för tusen blommande företag hade vi haft Stålverk 80.
När Lars Ohly menar att försäljningen av Vin & Sprit minskar demokratin kan man undra vad slags demokrati det hade blivit om näringslivet hade styrts från LO-borgen.
Ur individualismen föds entreprenörskapet. Nyligen pekade nobelpristagaren Arvid Carlsson på att det är individuella forskare med egna tänkesätt som gett oss penicillinet, glödlampan och internet. Det är inte stora forskarkluster fast de är så på modet idag. Några av entreprenörerna skulle väl få finna sig i att kallas nördar. Som Barry J Marshall, som satte i sig bakterier för att bevisa att det är bakterier som vållar magsår. Bara för att han trodde på sin idé.
Lennart Hjelmstedt
f.d. chefredaktör
