Attack i cyberrymden

Vi passagerare var säkra på att vår sista stund var kommen, fast min granne tröstade sig med att han en gång hade flugit med en Concorde vars ena vinge slets av över Atlanten, och de kom fram ändå.

Nödsituationen visade sig dock inte ha något med planet att göra, utan med en flygvärdinna som hade fått en blodpropp. Besättningen hade redan letat reda på en läkare bland passagerarna, men flygvärdinnan måste omedelbart tas till sjukhus. Så en Boeing 777 med över 300 passagerare fick avbryta sin färd mot London och landa i staden Gander.

Låter namnet obekant? Tills vi landade där hade jag heller aldrig hört talas om Gander, och det är inte så konstigt. Staden har bara 10.000 invånare. Det är dess läge som gör den essentiell i flygtrafiken. Gander ligger på Newfoundland öster om Kanadas kust, och om ett plan måste göra en nödlandning någonstans mellan Nordamerika och Europa väljer det i regel Gander.

Det gjorde också vår pilot. Höljt i mörker landade vårt plan på den öde flygplatsen, där en ambulans väntade på flygvärdinnan. Efter två timmar och en bränslepåfyllning flög vi vidare och anlände till London med två timmars försening.

Samhället ska eftersträva största möjliga lycka för flest möjliga människor, argumenterade utilitarism-filosofer som Jeremy Bentham. Det hade varit enkelt för vår pilot att fortsätta till London; mot den enda flygvärdinnan måste han väga 300 passagerare och tillhörande besättning. Om 300 passagerare kommer för sent betyder det mängder av missade förbindelser och passagerare som därför måste ges plats på andra flyg.

Men vår pilot var en medmänsklig man. Han offrade många människors största lycka för att rädda en enda person. Och han är inte ensam. Dygnet runt tar Gander emot sådana nödlandningar. Småstadens existens går ut på att hjälpa plan i nöd.

Den 11 september landade inte mindre än 39 flyg med 6.379 personer ombord i Gander, där ortsbefolkningen gav dem ett varmt välkomnande. (Det finns också 550 hotellrum i den lilla staden. Rapporter om Ganders roll den 11 september finns här: www.snopes.com/rumors/gander.asp

Modern flygplanstrafik är så opersonlig, men mitt i den enorma kommersen finns uppenbarligen en inbyggd barmhärtighet: offra aldrig en sjuk människa för att ge så många människor som möjligt störst möjliga lycka. Till och med i en lågkonjunktur behåller flygbolagen sin hjälparpolicy. (Det vore förstås också en PR-mardröm om folk dog under pågående flygningar.)

På Heathrow spurtade mina barn och jag till vårt anslutande flyg i en annan terminal. Vi hann med, men inte bagaget. Det anlände via taxi senare på kvällen. Medmänskligheten tar sig de mest oväntade uttryck.

Elisabeth Braw

journalist, San Francisco