Ellen Eklund: "Andra Avenyn trollbinder mig"
Nej, vad som trollbinder mig är Andra Avenyn. Jag har sett samtliga 139 avsnitt. Jag surfar på hemsidan regelbundet. Jag kan samtliga skådespelares verkliga namn. På min blogg har jag arrangerat en omröstning om favoritkaraktär (jag har hittills själv stått för 50 procent av de sex rösterna). Jag har en tendens att i samtal dra långsökta paralleller till TV-serien och snart går jag nog under namnet ”Andra Avenyn-Ellen”. Vad skall man säga? Jag är en stabil nörd.
När Inger Melin gjorde reportaget här intill följde jag med. ?Att få besöka inspelningsplatsen där allt börjar, där allt händer, där magin skapas gav mig en känsla svår att beskriva. Tankarna ?var många och bångstyriga. Hur kommer det att se ut? Kommer jag våga be Roland om en kram? Är Ulla lika söt i verkligheten? Kan jag med att be Tony om en autograf till min nördkompis? Är det färska smörgåsar de använder sig av på 24:an? Pratar Greger skånska i verkligheten? Är Fortesa Hoti lika smärtsamt dålig skådespelerska live? Kommer det komma ut en DVD-box, kan jag i så fall övertyga pappa om att köpa den? Ja, allt det där och mycket mer snurrade i mitt huvud när jag gjorde entré till min fascinations hjärta – inspelningsplatsen. ?
Jag har de senaste åren lyckats bygga upp vad man skulle kunna kalla en social förmåga. Denna var så fort dörren stängdes bakom mig bortblåst. Jag ville hylla men samtidigt ironisera. Jag var vördnadsfull men samtidigt sprängfylld av svart sarkasm. ?Dessa motstridiga känslor utgjorde en så brutal kamp inom mig att om jag hade öppnat munnen vet jag faktiskt inte vad som hade kommit ut. Jag var inte herre över mig själv. Ibland är det bäst att vara tyst.
En av de första saker som sker är att vi stöter på Roland (Fyr Thorwald)! Min absoluta favoritkaraktär! Han var precis som jag hade föreställt mig; ”grabben hela dan”. En man som om du ber om något svarar ”inga problem, det fixar jag!” och som för jämnan håller låda och det med bravur.
Jag är med vid intervjun av Lotta (Gunilla Johansson) och Dennis (Göran Parkrud). Jag tror att hon säger fem gånger att hon är nöjd med resultatet med tanke på förutsättningarna. I klarspråk: det är en ganska kass serie. Jag går i totalt baklås när Dennis försöker pressa mig på vilken skådespelare jag finner snyggast. Jag är här för att andas Andra Avenyn, inte bekräfta mäns egon.
Vi blir visade runt i studion. Jag får se allas hem, skolan och boxningsklubben. Det är verkligen jättekul. Jag ställer mig längst fram vid katedern i skolans klassrum och tänker: Ja, det var alltså här det en gång begav sig mellan Håkon och Olga. Jag stryker lite över träet och tänker: hon borde förstått att han var ”bad news”.
Sen får jag syn på Rasmus, målet för min och min mors lite tveksamma fixering. Egentligen vill jag bara ropa ”Bill Hugg, jag och mamma älskar dig!” men jag sansar mig snart och nöjer mig med att vinka och le lite till denna bedagade skönhet.
