Målande fotokonst på Flamenska

Det som först möter blicken är vad jag uppfattar som en helt abstrakt målning med kraftiga vita penseldrag i lätta svep över en dimgrå bakgrund. Några lysande kontraster i varmt rött och orange verkar ditsatta med exakt precision och fullbordar det dubbla intrycket av flyktig lätthet och lugn harmoni.

Med viss skepsis lyssnar jag till Annika Wingårdhs förklaring att det här i själva verket är ett i det närmaste obearbetat foto av ett båtskrov – liksom alla övriga bilder på utställningen. Jag får förstås ge mig och inser att en fartygssida, märkt av väder och vind och många påmålningar och avskrapningar kan te sig just så här färgstark i det klara solljuset på ett båtvarv om hösten.

Spåren av mänskligt arbete blandade med naturens obönhörliga påverkan har fångats upp av ett konstnärligt tränat öga i detaljerade närbilder med en suggestiv skönhet. Då tänker jag inte så mycket på de nästan självlysande bilderna i rött och blått utan mer på de nedtonade, i dovare, mörkare färgskala, som serien Nordan från 2013.

I Alm-serien i det första rummet finns flera grafiskt stilrena pärlor: jag ser en fisk med en dyvika som öga, en skog av vajande sjögräs med tycke av japanskt träsnitt. En annan favorit är en blekgrön bild där färgavlagringar och havstulpaner i stark reliefverkan formar sig till ett mönster som tydligt liknar ett fiskfossil. Det är märkligt hur sambandet med båtar och hav går fram så påtagligt, utan att på något sätt framstå som övertydligt.

Inger Landström