En keramikens mästare i Örby

Böcker färganpassas efter tapeterna. Nå, en del av oss har väl viss vitvaruestetik. Hellre en tom, helvit bostad med en enda, skön detalj.

Men vad? Konstvetaren Bengt-Göran Johansson som sett ett och annat vackert påstår att Galleri K i Skene aldrig varit skönare än nu, när det fyllts av Kerstin Danielssons keramik. Nåt ligger i det.

Allt sen Kerstin Danielsson i tonåren for till USA och 1961-5 gick den stenhårda (som i stengods)utbildningen på Rhode Island School of Design har hon på uråldrigt sätt ringlat upp sina lerformer, när hon inte drejat, tagit pigment ur järn- och manganleror, ockra och metalloxid, glaserat med aska och nått ständigt alltmer njutbara resultat.

Mitt val av detta enda idealverk får bli hennes allra senaste, ett drejat vitt stengodsfat med subtilt inlagt mönster av ytterst tunna flisor av en krossad blå rödvinsflaska, med glasyr av opakgörande zirkonsilikat. Jag kan inte se mig mätt.

Kerstin Danielsson bor i Örby och har en gallerilista långt som en vinternatt, men i själva verket är det nu första gången det här seklet hon har utställning på hemmaplan, med ett 80-tal verk, fat, byttor, terriner, krukor, skålar, tekannor och skrin jämte tre lergökar och en häst, i vedeldat stengods.

Mycket är vackert, fattas bara annat av en keramikens mästare, men inget kan för mig tävla med hennes läckra fat, som dessutom har den stora fördelen att det kan inhandlas för 1400 spänn. Det skulle jag kunna leva med om jag inte hade något annat i huset – vilket jag dessvärre har. Men det är ju tanken som räknas.

Rolf Haglund