The Drums verkar längta hem
Det är som sagt söndag, och bandet tycks längta hem.
Bandet kommer ursprungligen från Florida och blev för ett par år sedan kända för låtar med doft av sommarregn och mopedturer till stranden. Sprudlande glad moppepop alltså, om det inte vore för svärtan i texterna.
Beach Boys möter Broder Daniel, kort sagt. Singeln Let’s go surfing och det självbetitlade albumet från 2010 gjorde succé bland indiekidsen och på det nya albumet Portamento återfinns briljanta poplåtar som Days och Money.
Konserten ikväll inleds med What you were och Best Friend och bäddar därmed för en lovande fortsättning. Sedan smörjs publiken med ett par smickrande ord om Göteborgsmusik och nog uppstår det sedan lite magi när bandet sedan i låten Money levererar textraden, som på något sätt personifierar bandet: ”I want to buy you something, but I don’t have any money”.
Befriande pubertalt och med en melodi som får indiekidsen att dansa ett par steg. Förutom denna ljuspunkt så känns dock konserten genomstressad.
Days slarvas fullkomligt bort och är bara en av många låtar som faktiskt gör sig bättre på skiva än live.
Det bjuds inte heller på några överraskningar under konsertens gång utom möjligen att Jonathan Pierce bjuder på de mest utstuderade höftryckningarna som skådats sedan Bret Andersons storhetstid.
Inte oväntat blir det Let’s go surfing som avrundar konserten. In i det sista hoppas jag på en rejäl käftsmäll från bandet, men den uteblir.
Sömnigt, the Drums.
Johanna Hellén
