Ovationer för Borås Brassband
Än märkligare är att genrens svenska mästare, Göteborg Brass Band, är nedlagt sen 2007. Men i Borås finns bandet kvar.
Det bildades 1992 som en hopslagning av olika band, när tubaisten Magnus Hylander kom till stan för att medverka i ensemblen Brassa Nova, nedlagd 1998. Nu är det ett ekumeniskt band med blåsare från en rad frikyrkor och nog sista länken i den gamla folkrörelsemusiken.
Det övar varje måndag i Immanuelskyrkan, där också lördagens konsert hölls, och man hymlar inte med målet: ”att ära Gud med vår musik” och samtidigt utveckla svensk brassbandmusik.
Magnus Hylander är ledare och nu framstående kompositör och arrangör i genren, bland annat med tävlingsmusik för de svenska mästerskapen.
Denna kväll lät han bandet inta rollen av ursvängigt och vasst storband, men bra mycket mera klangligt nyanserat, i allt från norska Brass Brothers till Quincy Jones, och i evergreens från Walking my baby back home och Days of Wine and roses till ledarens egen suveräna bild av ett bröllop i Dubrovnik.
När kvällens två solister, pastorssönerna (i Pingstkyrkan) Erik och Joel Klintenberg, visade sig ha klättrat mycket högt på Sinatra-stegen, blev resultatet mer än fullödigt.
Men det allra märkligaste var hur den lätta, djupt egenartade klangupplevelsen à la Black Dyke Mills Band plötsligt blev ett av de svängigaste storband vi hört med urfina solister. Och detta här hemma i Borås!
Givetvis stående ovationer.
Rolf Haglund
