Fulländad klang och form

Liksom i bildkonsten vann musiken då estetisk autonomi, med Keplers matematik och sfärernas harmoni i centrum, i lovsångerna till sinnligheten i naturen.

Musikvalet hörde dock snarare hemma i skedet efter renässansen, humanismens tidsålder, då innehållet försköts från andligt till mänskligt/dramatiskt, då operan uppstod ur Monteverdis madrigaler, då Senfl tog intryck av sin vän Luther och då Vecchi lekte med commedia dell'artes komik.

Resultatet blev den konstfullaste musik, med ”poesin som musikens och harmonikens älskarinna”, och instrumenten dess älskare. De målade texten var för sig utan att egentligenackompanjera, när det som här gällde att fånga vårens och fåglarnas särart.

De sex musikerna med sångerskan Ute Godecke i spetsen excellerade i välklang, dock inte alltid helt tillgänglig utan texten till hands. Liksom i våra första möten med barockklang blev alla intryck en smula överrika i den snabbt förbiflimrande musiken – utom av Monteverdi, Senfl och Vecchi ytterligare 15 tonsättare, kring ständigt växlande ljudintryck – av gås, örn och trana jämte alla tänkbara vårfåglar. Dock en mycket behaglig konsert av fulländad form, klang och natur, i den mest minimalistiska art.

Rolf Haglund