Inga 2010 10 14
I dag har det varit en utflyktsdag. Kl 09 bar det av till Ingafallen. Innan vi klev in i bussen var det bön för dagen och resan. För kongoleserna ligger bönen nära till hands. När man står inför någon, större eller mindre händelser, så ber man om Guds ledning och beskydd. Denna handling skapar trygghet och det är en påminnelsen om att Gud vakar över oss.
Levnadsvillkoren i Sverige och Kongo går naturligtvis inte att jämföra på samma dag. Här är man utlämnad till sin egen förmåga att överleva. Kan detta vara orsaken till närheten till bönen? Ja, det är säkert en orsak men det är inte hela sanningen. Det är mera naturligt för en kongoles att räkna med Gud. Det är inget som man sticker under stolen med. En hållning som skulle vara hälsosam även för en svensk med alla trygghetssystem och sociala skyddsnät. Det går inte att bygga bort alla problem vi människor ställs inför. Ibland är även vi svenskar små och hjälplösa. Då skulle närheten till Gud och bönen ge oss livskvalitet.
Utöver vår grupp var pastorerna Damas Mangikulua, Axel Biongo och Paul Tekasala med. Samuel Nkaiku och Muditu var också med oss. Vi hade en extrabil för att alla skulle få plats. Besöket började med en föreläsning av Vd:n för Inga, i en byggnad med luftkonditionering och hänförande utsikt över hela Inga-fallet. Kraftverket består av två enheter. Inga 1 och Inga 2. Byggda 1972 och 1982. Tillsammans kan de producera 1775 MW.
Kongofloden är världens andra största flod, 42000 m3 passerar varje sekund. Kanadensarna har gjort en studie om att bygga ut möjligheterna i Inga-fallet. Fullt utbyggt skulle Inga kunna producera 44000 MW, kunna förse stora delar av kontinenten med ström, även exportera till Europa. Det slår mig, Inga är en bild av Kongo. Bara en liten resurs används av mänskliga resurser. Det gäller säkert naturtillgångar också.
Världen måste ta sitt ansvar att ge kongoleserna verktyg att utveckla sitt land. I MSG, som du förstått, försöker vi att stimulera företagsamhet. Vi arbetar helt transparent. Kolla vår hemsida http://matadi.se. Vår lilla verksamhet är naturligtvis en droppe i havet, men alla dropparna gör ju havet. Världen kan inte längre leva rövare i Kongo.
På vägen hem stoppa polisen oss. Inget ovanligt. Nästan varje gång vi är ute och reser blir vi stoppade av polisen. Vår chaufför var nog lite för kaxig när polisen bad att få se körkortet. Polisen blev alldeles stollig. Yapeco försökte först tala polisen till rätta, men miss¬lyckades. Då ryckte alla pastorerna ut och efter 10 min släppte de oss. Vi misstänker att de såg en hoper vita, och dem kan man alltid klämma på lite pengar, men denna gång blev tji. Vid ett annat polisstopp hälsade jag i hand på polismannen och sa ”Bonjour monsieur”. Han uppskattade nog det och vi fortsatte färden.
”Bonjour monsieur/madam, merci beaucoup och ca va” är nog de viktigaste ord vi lärt oss under franskakursen som ingick I våra förberedelser för den här resan. De har förlöst välviljan. Det är viktigt att lära sig koderna i den miljö man vistas i. ” Mbote zeno” på kikongo ”god dag” sitter också bra.
När vi skulle åka hem blev det punktering på extrabilen, reservhjulet var också trasigt, så det var till att lämna bilen och alla fick packa in sig i bussen. Finns de hjärterum finns det stjärterum.
