Åskväder 2010 10 17

Luozi ligger vackert vid Kongofloden. Här är så lugnt och härligt, vacker natur. Anläggningen har byggts av en portugisisk handelsman och köptes av CEC på 60-talet. Här är CEC:s administrativa centrum. Efter frukosten tog vi bussen till Kyrkan och var där kl 10. Den är byggd i samma stil som Baobab-kyrkan med ett spetsigt sadeltak. Här som i Matadi tog det en till två timmar innan alla var på plats. Evangelisten Kineka ledde gudstjänsten. Han var också försångare, trummor och andra rytminstrument ackompanjerade sången. Det är inget fel på engagemanget, man sjöng med hela sin varelse plus alla instrument som många hade med sig. Det var svårt att sjunga på kikongo, svårt att se i psalmboken vilken vers de sjöng, Vi, mondele (vita), sparade våra halsar och istället lyssnade vi och njöt.

Vi blev presenterade genom att vi fick gå fram. Det blev jubel och mycket vinkande. Många körer sjöng och det gick i ett när man växlade körer. Vackert att se de färgglada kongoleserna och sången var riktigt örongodis.

Utifrån förstärktes ljudupplevelsen av en energisk kyrktupp. Han lät sin stämma höras under nästan hela gudstjänsten. 11.35 gick Bernt fram för att predika tillsammans med tolken pastor Julienne Kukangisa . Hon är utbildad i Sverige under 4 års tid. Bernt predikade över hur människor och ett samhälle kan förändras. Att välja och säja ja till Jesus kan betyda stora förändringar. Det innebär att vi tar ansvar för varandra. Julienne tolkade med hela sin kropp och församlingen var med på noterna. Kollekten leddes av kyrkvärden, han såg till att det var en jämn ström. Någon gav en påse bönor som auktionerades ut direkt efter offergången.

Utanför kyrkan kom Daniel och hälsade på oss. Han vill gärna visa oss sitt företag. Vi åkte dit. Han har en mekanisk verkstad med 25 anställda. Han började i liten skala. Han tillverkar maskiner för att mala och bearbeta säd, majs och maniok och andra produkter för människor och djur. Han höll på att bygga en ny verkstad. Han visade oss en äggkläckningsmaskin och inom kort vill han starta kycklinguppfödning och hönseri. Vi förstod att detta var en kille med visioner, hade många aktiviteter på gång och hade en vilja till förändring.

Kl 15 var vi CEC:s kontor och lyssnade till vice missionsföreståndare Lévy Matondo Balungisi. Han hälsade oss välkomna som kyrkans officiella gäster och berättade om kyrkan, om glädje och sorg, framgångar och motgångar. – Kyrkan har 75000 medlemmar, 90 församlingar och 112 anställda. Kyrkan växer hela tiden. Vi har brist på pastorer och evangelister många vill utbilda sig till pastorer men kyrkan har inte råd. 3 eller 5 år är utbildningstiden och kostar 8000 $ per år. 15 nya evangelister har börjat sin utbildning i Luozi. Jag och Gunnel har hand om denna utbildning, berättar Lévy. – Inom kyrkan stimulerar vi också företagsamhet. Man har en sparkassa och blir medlem i den genom att låna kassan 35 $. Det finns 200 medlemmar och man kan få låna 500 $. Avbetalningstiden är 3 månader man får betala också en liten låneränta. INADES heter organisationen som arbetar åt kyrkan med denna verksamhet.

Efter kvällsmaten besökte vi fem Robert Diyabanza i hans villa. En glad överraskning att se en sådan vacker villa också i en tilltalande omgivning. All ström i huset får han från solceller. Han har både ritat och byggt huset själv. Det tog 4 år. Han arbetade 12 i kyrkan som bilmekaniker, tröttnade på topp-styr¬ningen. Han hade inom kyrkan ingen möjlighet att utveckla sina idéer. Han ville byggt en mekanisk verkstad i Boma där det fanns stor efterfrågan på sådana tjänster och enligt honom skulle det kunnat bli en god affär för kyrkan. Han fick inte detta och slutade i kyrkans tjänst och blev sin egen, uppenbarligen en framgångsrik företagare. Han både arrenderar och har köpt egen mark. Tillsammans med sin släkt i Luozi äger han mark här men den kan han inte använda p g a en gammal inställning som kongoleserna har. Allt som odlas på denna mark tillhör hela släkten och vem som helst i släkten kan plocka frukt och ta grönsaker utan att göra något arbete med odlingarna.

Andra gamla traditioner och sedvänjor är t ex om en syster som har familj och hennes man dör ska den äldre brodern till kvinnan ta hand om hennes barn, har någon pengar så ska de delas ut i släkten. Robert inser vilket hinder sådana här inställningar har för en sund utveckling och har radikalt tagit avstånd från dem. Robert har fruktodlingar av apelsiner, mango, bananer och mandarin. Robert har 7 anställda och månadslönen ligger mellan 50 – 100 $ därutöver har han dagsanställda. Det känns bra att få lära känna den kongolesiska själen genom att samtala med Robert. Vi har också berättat för honom om vårt entreprenadprojekt. Vi ställde frågan kommer vi att lyckas? – Ni kommer att lyckas om viljan finns. Efter en intressant kväll hos Robert promenerade vi hem i den varma och becksvarta kvällen, alla ficklampor hade vi gett bort, dumt ikväll, åskan började gå och blixtarna lyste upp. Just komna innanför dörren kom regnet. Ungefär en timma hade vi åska dock inte så häftigt.