Råd som kämpat för bättre tillgänglighet i 40 år

Gamla kommunhuset saknade hiss och det var omöjligt för en rullstolsburen att komma in genom entrén. Rökning inomhus var mer regel än undantag. Det var verkligheten i offentliga lokaler på 1960, -70 och -80-talet.

– Ingenting var anpassat på den här tiden. Det saknades ramper och hissar och gick sällan att komma igenom dörrar med en rullstol, säger Sonja Fransson.

Funktionshinderrådet i Svenljunga bildades 1980 och hette från början handikapprådet. I år firar rådet 40. Ett av de första förslagen från rådet handlade om att handikappanpassa kommunhuset.

Ett annat exempel på dåligt anpassad kommunal lokal är gamla tingshuset. Där fanns Svenljungas bibliotek fram till 2005.

– Där krävde vi en ramp vid entrén och flera år senare installerades en trapphiss upp till andra våning, men det var väldigt trångt mellan hyllorna så där kunde ingen rullstolsburen ta sig fram. Den lokalen är omöjligt att göra tillgänglig för alla, säger Sonja Fransson.

Sonja Fransson har varit med i rådet sedan starten och menar att mycket har blivit bättre, men att det fortfarande inte är självklart att tänka på funktionshindrade i alla sammanhang. Rådets roll är som hon ser det fortfarande viktig efter 40 år.

– Vi har till exempel fått in klagomål från en boende på äldreboendet Klockaregården om att det inte går att ta sig ut på balkongen i rullstol, det tror man ju är en självklarhet, säger Sonja Fransson.

När det byggs nya offentliga lokaler idag finns det lagar som reglerar att det byggs på ett sätt som gör det lättillgängligt även för människor med olika funktionshinder. Inkludering är inte alltid lika självklart menar Sonja Fransson.

– I Mogahallen skapades en plats för rullstolar vid läktaren för några år sedan. Men den som är rullstolsburen är fortfarande hänvisad till att sitta längst ner vid spelplanen, säger Sonja Fransson.

Hon menar att det blir tokigt om till exempel en ung rullstolsburen person kommer till hallen med sina vänner för att se en match och sedan får sitta längst ner istället för uppe på läktaren med kompisarna.

– Att behöva gå in genom en sidoingång är inte heller okej, men det är inte så vanligt längre. Den typen av särbehandling leder till att personen alltid är lite utanför, säger Sonja Fransson.

Nyligen har Teaterbiografen anpassats så att det går att ta sig upp på scenen med rullstol.

– Även en rullstolsburen ska kunna uppträda, det känns verkligen jättebra att vi har kunnat göra det.

Ett annat positivt exempel hon gärna lyfter fram är simhallen och den varmvattenbassäng med höj- och sänkbart golv som byggdes 1986.

– I det fallet var Svenljunga kommun väldigt förutseende. Den har verkligen varit en bra investering när man ser hur den har utvecklats, säger Sonja Fransson.