Magnus Josefsson: ”Ibland känns det faktiskt rätt att vi inte lärt oss tygla naturkrafterna”

”100, 200, 300, 400… Och där kom mullret… Alltså är åskan en dryg kilometer bort.”

Antagligen är sekundräknandet mer en rit än vetenskap. Som så mycket annat som man bär med sig i livets kappsäck.

En kappsäck där blixt och dunder faktiskt upptar ett inte alltför obetydligt utrymme. Jag minns hur familjen kröp ihop i soffan i det rum som aldrig kunde bestämma sig för om det skulle heta kontor eller bibliotek. Båda varianterna kändes lite för snobbiga.

Men det var där vi kurade åskskymning och orsaken var given, soffan stod på rejält avstånd från el- och telefonkontakter. För varje hem på landet har sina egna berättelser om eldkvastar som sprutat ur kontakter och eldbollar som studsat mellan väggar och efterlämnat sotiga fläckar på tapeten.

Våra närmsta grannar hade sin givna strategi när det började mullra. De tog med sig den förberedda kaffetermosen och satte sig i bilen. Undrar just om det också är mer skröna än fakta att bildäcken, eller var det karossen, skyddade mot åskans utbrott? Och den där åskledaren vi hade på husets tak, fyllde den någon funktion?

Visst kunde oron vara befogad. Hos en granne strök två får med när de olyckligt nog valt fel plats i väntan på att åskovädret skulle dra vidare. Jag har en bekantasbekanting som aldrig glömde natten han tältade på en bohuslänsk ö, när blixten slog ner dog en av de fyra i tältet.

Mitt största lokala åskminne är dessbättre mer beskedligt. Men visst säger det en del om naturkraften när en blixt kan slå av en gran på mitten, borra sig genom ett stort stenblock och gräva sig fram 100 meter innan den finner en eltråd. Och sedan runda av med att slå ett elaggregat i tusen bitar.

Varje landsbygdsbo har sin berättelse och sommarens torka byggde på oron. Med åkrar som dammade och skogar som knastrade så fanns hela tiden funderingarna där. Vad skulle hända om blixten hann före regnet?

Samtalsämnet åskan fick dessutom nyligen påspädning när vi var på en dagsutflykt. Vi hade som vanligt kollat väderleksrapporterna och kunnat konstatera att åskan inte var i antågande. Alltså körde vi bara lilla kontaktutdragarproceduren. Ett beslut som kostade oss en mediabox, två routrar och en massa jobb och svordomar.

Åskan skrämmer och fascinerar - och ibland känns det faktiskt rätt och riktigt att vi inte lärt oss tygla naturkrafterna. Fast det finns ytterligare en dimension.

Vet ni vad som är största skillnaden på en stábo och en landsbygdsbo?

Hustrun är ett levande bevis, hon berättar då och då om hur familjen i hennes Göteborgsbarndom slog sig ner på balkongen. Det var dags för ännu en föreställning av ”När åskan slår till”. Korsande blixtar, ljussken och muller gjorde sig perfekt med havet som fond.

Nu, efter konverteringen till äkta lantis, springer hon som en skållad tätting och drar i sladdar och kontakter när det börjar mörkna i kantera.