Hellre fler lärare än tomma lokaler
Det blev stor uppståndelse och dagen efter backade han. Han förklarade att om han hade sagt något som kunde tolkas på det sättet, ångrade han det. "De skolor vi har i Borås ska vara kvar."
Den hållningen, att allt ska förbli som det är, är ofta den politiskt bekvämaste. Få saker väcker sådana protester som hot om nedläggning av en skola, en vårdcentral eller ett dagis. Detta trots att en sådan nedläggning inte måste innebära att kommunen satsar mindre på skola, vård eller omsorg, utan att man gör en omfördelning av vart pengarna går.
Men det finns en laddning i en fysisk byggnad. Så kan också en skolbyggnad i sig signalera att den här stadsdelen är viktig. Den blir en symbol, mer påtaglig än verksamheten i själva lokalen, innehållet i elevernas utbildning.
Därför blir att slå vakt om en särskild högstadieskola ofta liktydigt med en strid mot försämringar av skolan. Därför blir att slå vakt om en särskild vårdcentral liktydigt med att strida för vården.
I ett SVT-program för några år sedan beskrevs det här som en ny sorts proteströrelse: välfärdskramare. De syns allt oftare och de beskrevs som vanliga kommunmedborgare, som reagerar starkt inför förändringar i den lokala välfärden.
Protester och demonstrationer hör ett demokratiskt samhälle till. Lyhörda politiker ska ta hänsyn till opinionen. Men om lyhördheten går över i feghet och leder till oförmåga att fatta beslut riskerar både kommun och medborgare att bli förlorare.
BT berättade i gårdagens tidning om att Borås betalar lika mycket för tomma skolsalar som det skulle kosta att anställa 100 lärare. Det är en ofattbar misshushållning, ett svek mot eleverna som gått miste om ökad tillgång till skolans viktigaste resurs – lärarna.
Nu tycks det också finnas en politisk samstämmighet om att man nått vägs ände. "? ett gigantiskt slöseri", sade Lena Palmén (S), "Vi har varit politiskt fega", medgav Annette Carlsson (M).
Borås är inte ensamt om den här situationen. Diskussionen är aktuell i många kommuner. Att ta itu med problemen må vara obekvämt. Men det måste göras.
Det kommer att leda till diskussion med "välfärdskramare" som slår vakt om den egna skolan. Och visst ska synpunkter från berörda vägas in och argumenten prövas. Det kanske inte är Särlaskolan som ska läggas ned. Den diskussion som inleds i början av april om effektivare utnyttjande av lokalerna, kanske landar i en annan slutsats.
Men för att till slut hamna rätt måste det göras tydligt att det handlar om att välja hur man bäst värnar skolan. Det viktiga är inte att krama enskilda skolbyggnader, utan att öppna famnen för fler lärare.
