Efterlyses: omdöme
Då hade kanske Sofia Arkelsten kunnat läsa på sidan 832: "Har du blivit erbjuden en tvådagars resa med Shell till Pau i södra Frankrike? Betala själv om du är politiker med uppdrag som berör oljeindustrin, särskilt om du tror att du senare kommer att bli partisekreterare."
I samma katalog hade Cecilia Stegö Chilò kunnat läsa på sidan 718 att TV-licensen bör betalas, "...särskilt om du är blivande kulturminister och särskilt om du är kvinna" (för den som inte minns, migrationsminister Tobias Billström hade inte heller betalat licensen, men bedömdes annorlunda).
Det finns förstås ingen sådan regelbok. Däremot finns det etiska riktlinjer och i Moderaterna något som kallas kandidatförsäkran. De senaste årens affärer, har satt spår och Reinfeldt har också berättat att han numera frågar ut statsrådskandidater grundligare än förut.
Sofia Arkelsten är inte statsråd. Hon är partisekreterare, ett val som möttes av många applåder. Inte minst på grund av det faktum att Moderaterna lyfter fram den ena unga kvinnan efter den andra till tunga poster.
Det är ju ofta så politiker vägs. Ålder och kön, och på senare år även etnicitet, tillmäts rätt stor betydelse. Det där som är så enkelt att ta reda på och att jämföra.
Nu vore det att förminska Arkelsten att säga att hon blev vald för att hon är Sofia, 34. Hon är framförallt riksdagsledamot och har varit miljöpolitisk talesperson, en värdefull erfarenhet för ett parti som måste vässa sig på det området.
Men det finns en egenskap som är viktigare än annat: omdöme, och där har Arkelsten brister som blivit uppenbara.
Nu tror inte jag att bjudresan gör Arkelsten till Shells röst i riksdagen. Inte heller tror jag att det var för att hon åkt på en av RFSU betald resa till Tanzania som hon senare skrev en debattartikel, en utmärkt sådan för övrigt, med organisationens generalsekreterare Åsa Regnér.
Men Arkelsten viftar bort frågorna om detta på ett sätt som gör att man undrar om hon förstår varför en politiker måste värna sin integritet. Det finns en aningslöshet som är oroväckande.
Det är förstås skillnad på Shell och RFSU. Men det finns likheter också. Båda har en politisk agenda. Det är inte skäl att avstå från att lyssna på dem. Tvärtom.
En politiker ska lyssna, resa och lära. Men en politiker ska också vara väldigt noga med formerna för det han eller hon gör. Ty visst kan man diskutera gränserna mellan studieresa, bjudresa och mutresa. Det som politikern ser som det ena kan väljarna uppfatta som det andra och sedan media tolka som det tredje.
Men är man i en förtroendeposition måste man agera med försiktighet och omdöme. Därför borde Arkelsten ha betalat för sig. För varje riksdagsledamot finns också avsatt 50.000 kronor per mandatperiod för enskilda utrikesresor.
För två år sedan ifrågasattes Arkelsten när hon körde runt i en lånad BMW och passade på att göra privata ärenden. BMW hade i reklamsyfte kontaktat flera politiker och kändisar för att låta dem provköra bilen. På sin blogg skrev hon den 30 september 2008 "Det vore bra med tydligare regler och bestämmelser".
Jo, regler är bra. Men det går inte att ha regler för varje upptänklig situation. De kan aldrig ersätta omdömet. För några veckor sedan såg det ut som om valet av partisekreterare skulle betyda att Moderaterna la in en extra växel i sitt förnyelsearbete. Nu är man farligt nära en dikeskörning.
Än går det rimligen att styra upp det hela men då måste Arkelsten visa bättre omdöme än hittills.
