TV-sänd inte Engla Höglunds begravning!
Kl 10.55-12.15 Engla Höglunds begravning. Bredbild.
Public service-företaget SVT har alltså bestämt sig för att direktsända från Stjärnsunds kyrka och begravningen av denden 10-åriga flickan som försvann 5 april och sedan hittades mördad .Chefen för SVT Nyheter, Per Yng, motiverar sitt beslut med att sändningen görs ”utifrån det enorma engagemang som visas Engla och hennes familj. Hon är en symbol för barnens utsatthet och värnlöshet.”
Jag misstror inte SVT:s avsikter och Yng är uppriktig med att detta inte var ett lätt beslut. Första reaktion var att säga nej till förfrågan från Engla Höglunds mamma.
Det är möjligt att programledaren Marianne Rundström kan ge programmet en värdig inramning. Och kanske är det fel att döma ut det innan det sänts.
Men ändå. När SVT på pingstafton riktar den liscensfinansierade kameran mot en privat begravning passerar man en gräns. En familjetragedi, ett avsked till en älskad dotter, ska inte vara en programpunkt i ett public service-företags tablå.
Gränsen för vad som kan sändas i TV har förvisso flyttats. TV-kamerorna finns på ställen vi inte kunnat drömma om tidigare, den privata sfären från vilken TV tidigare var bannlyst har krympt betänkligt.
I täten för utvecklingen går den kommersiella TV:n men SVT påverkas och dras med i vad som allt oftare urartar till en kamp om att komma så nära, så nära människors öden och privata liv att det bara känns snaskigt och olustigt.
SVT har alldeles rätt i att mordet på Engla Höglund väckt ett enormt engagemang. Varje steg i jakten på mördaren har skildrats. Svenska folket har uppmanats att tända ljus till minne av flickan och ingen har varit oberörd av det fasansfulla mordet. Viktiga samtal om barns utsatthet har förts.
Men den journalistiskt motiverade bevakningen av ett mord har ibland också slagit över i ett slags vältrande i sorg. Det har varit spekulationer och personliga detaljer, en ton som vore vi alla förtroliga vänner med offret och hennes familj.
Vi har matats med formuleringar som låtsas närhet men som blir platta försök att krypa in på kroppen, utan hänsyn till den integritet som också en sörjande människa måste få ha, den respekt hon måste visas.
Det är inte respekt för Engla Höglunds mamma som SVT visar när man tillmötesgår hennes önskan om att direktsända begravningen. Det är en okänslighet inför vad som måste få vara privat.
Det är fritt fram för alla att önska att SVT kommer med TV-kameror. Men SVT måste publicistiskt kunna motivera vad de sänder. Man är ett företag i allmänhetens tjänst, med ansvar för vad som i sändningstillståndets 6:e paragraf formuleras som ”Den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.”
Det förpliktigar till varsamhet och omdöme. Det ger utrymme för att sända begravningar av offentliga personer, men det ger inte stöd för att göra TV av privata begravningar.
Omkring tio barn under femton års ålder utsätts varje år för dödligt våld, enligt Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi.
Det är tragedier som inte går att förstå. Avsked så fulla av sorg att det inte går att ta in. Men måtte vi slippa se dem som direktsända begravningar i SVT:s tablå.
