Och så var det 1998...

Men man kan inte ta ifrån henne att det är en bedrift att få ihop ett gemensamt rödgrönt valmanifest. Sahlin framhåller allt oftare sin långa erfarenhet av politiken och den måste ha kommit väl till pass för att kompromissa ihop de tre partierna till vad som kaxigt kallas ”Regeringsplattform”.

Däremot tycks hon helt ha glömt sin erfarenhet som småföretagare. För hur ska det underlätta för nya företag att våga anställa när rätten till heltid ska lagstadgas?

Och varför ska den redan nu regeltyngde småföretagaren med till exempel tre anställda behöva skriva jämställdhetsplaner? Och hur kan man tala om vikten av nya jobb och att stimulera tjänstesektorn när man i samma andetag vill ta bort Rut-avdraget och därmed slå sönder en tjänstesektor som just börjat fungera?

Men det som förvånade mest vid presentationen av valmanifestet var egentligen inte själva förslagen, utan Sahlins sätt att beskriva sina motståndare och deras politik.

Ty nog handlar valet om vilken väg Sverige ska gå, men när Sahlin formulerar det som ett val mellan ett rättvist och solidariskt Sverige som håller ihop och ett där ökade klyftor är målet och det mesta av elände är tänkt att drabba de svaga och utsatta, är det svårt att tro att det är en taktik som kan lyckas.

Annorlunda uttryckt: Kan man verkligen år 2010 skrämma väljarna med Reinfeldt och Borg?

Ibland sägs det att val vinns av den som beskriver verkligheten bäst. Och visst har det funnits en tid när rätt många av väljarna känt om inte skräck så ändå bristande tillit till moderater som talat om välfärd och vikten av att hålla ihop Sverige. Men nu vittnar Sahlins attack mer om bristande tilltro till egna förslag, än om en seriös värdering av vad som driver det parti som enligt senaste mätningen nu är Sveriges största.

Om de rödgröna tar makten är en reformambition att fler barn ska vara längre tid i förskolan. Om statsfinanserna tillåter blir det dessutom rejält sänkt maxtaxa, det vill säga en uppgradering av det vallöfte som Göran Persson förvånade väljarna, och sitt parti, med i valmanifestet 1998.

I efterhand anses det enligt nationalekonomerna Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, i Ekonomisk debatt 2009, ha gett partiet 80.000 nya väljare.

Vilken betydelse, om någon, sådan plånboksröstning får i årets val återstår att se. Sahlin argumenterade dock för förslaget med att de rödgröna ”väljer barnen”. Hon sade det inte rakt ut men man förstår att barnen borde vara rädda för de farliga farbröderna Fredrik och Anders.