Med krona och euro i blick
Även om det inte är ja eller nej till EU vi ska rösta om i juni borde ju rimligen en positiv inställning till medlemskapet öka intresset för valet till Europaparlamentet.
Det är åtminstone roligare att tala om vad man vill med EU, än att fortsätta harva i dessa ja eller nej-diskussioner (det är ändå 14 år sedan vi folkomröstade om saken).
Det är inte heller ja eller nej till euron som ska avgöras söndagen den 7 juni nästa år. Och tur är väl det. 47,5 procent är mot och 37,5 procent för.
Svenskarna fortsätter att krama sin nationella valuta. Efter en höst när vi lärt oss att ekonomi handlar mer om psykologi än siffror kanske det ska tydas som att vi vänder oss inåt mot den egna valutan i hopp om att den ska borga för säkrare färd på världsekonomins stormiga hav.
Dock är det knappast vår valuta i sig som kan ge något sådant. Det handlar mer om att Sverige kan luta sig mot stabila offentliga finanser och sedan om det där svårmätbara och av alla politiker nu hett önskade: mer av framtidstro hos väljare och konsumenter.
Den kan dock inte köpas för vare sig euro eller kronor.
