Exemplets makt och människosynen

Men det finns mer som måste upp på Reinfeldts att-göra-lista. Fallet Annica Holmqvist. Den svårt sjuka kvinnan som utförsäkrades och vars situation dottern skrev om på sin blogg veckan före valet.

I vanliga fall har hon 20 läsare. Efter inlägget om mamman dröjde det några dagar så var vi 200.000 som läst. Sveriges andra bloggbävning.

På bloggen beskrivs hur modern, svårt sjuk i en kronisk sjukdom, trots flera läkarutlåtanden om att hon saknar arbetsförmåga, inte får sjukersättning.

Dottern skildrar de senaste fem åren och det är många turer, bland annat med felaktig vård, men kortfattat: "Om du träffar min mor kommer du att fråga dig vem sjukersättningen är till för om inte för henne."

Det finns de som avfärdat fallet med att dottern är vänsterpartist och inlägget kom i valspurten för att kunna användas som slagträ i debatten. I så fall skulle man möjligen mer se till medielogiken där diskussionen om att det blivit för många rubriker om "Monas jätteras" gjorde att det fanns en efterfrågan på annat. Och enskilda fall – dessutom framförda av en välformulerad anhörig som är säkrare i TV än många politiker – har då kort avstånd till förstasidorna.

Men det är egentligen ointressant. Viktigare är att agera så, att det som hänt inte kan hända igen. Ibland sägs det att politiker glömmer ömmande fall när valet är över. Heder därför till Barbro Westerholm och Birgitta Rydberg (FP) som nu återigen ligger på för en översyn av reglerna.

Regeringen har ändrat i lagen förut efter att enskilda fall har uppmärksammats. Då handlade det om att förtydliga vad som skulle gälla för cancersjuka.

Intrycket av det här fallet är snarare att det rör sig om märkligt hanterande av Försäkringskassan, men oavsett vilket måste det redas ut. För det var inte så här det var tänkt.

När de tillfrågade i SVT:s vallokalsundersökning har svarat på vilken betydelse olika frågor haft för valet av parti i riksdagsvalet, är "Sociala välfärden" viktigaste för både S- och V-väljare. För borgerliga väljare hamnar det långt efter toppfrågorna ekonomin, sysselsättningen och skolan.

Det är lätt att argumentera för att utan ordning i ekonomin och fart på jobben blir det ingen social välfärd – därför är det väl övertänkt att rangordna så. Samtidigt går det inte att slita sig från intrycket att de rödgröna vann debatten om välfärden i valrörelsen. Med hjälp av enskilda exempel tog de rollen som de som värnade utsatta individer, medan alliansen hamnade i att försvara ett system.

Det vill säga ombytta roller från det traditionella, där S brukar anklagas för att se till systemen och Moderaterna för att vinnlägga sig om att se individen. Dock bör man minnas att ett system med färre sjukskrivna och fler som får möjlighet till rehabilitering är vad även S har jobbat för i många år. Ordningen som rådde innan, när folk kunde gå i år utan att något hände är inte en ordning de i efterhand är stolta över att ha administrerat. Även S initierade en omprövning när de satt i regeringsställning.

Därför blir det så trist när de rödgröna, inte sällan från riksdagens talarstol, påstår att det är ett uttryck för "högerns människosyn" att cyniskt beordra sjuka människor att jobba till självmordets rand. Det ett politiskt tonläge som är obehagligt och en anklagelse som inte är sann.

När riksdagen öppnar har vi ett parti där med en annan människosyn. De stora orden kan gott sparas till de debatterna.

Dessutom ska man akta sig för att tro att människosynen sitter i till exempel höjt tak i sjukersättningen. Just det är en fråga där de rödgröna skulle kunna göra gemensam sak med Sverigedemokraterna som har samma politik på den punkten.

Till sist

? finns många slutsatser att dra av valresultat. Cecilia Garme, f.d. politisk reporter på Expressen, drar en på sin Twitter: "Gud och Jesus fick två röster var i valet, men Bamsepartiet 36. Man kan tryggt säga att det är ett sekulariserat land."

? och just när vi trodde att det var slut med opinionsmätningar kommer de igen: Om det vore omval idag, skulle du ändra din röst? frågade Demoskop på Expressens uppdrag.

? att döma av reaktionerna är det dock inte det egna valet väljarna är i första hand vill ändra, utan själva valsystemet.

? även om det brister ska man vara medveten om att det inte är enkelt att skapa fullständig proportionalitet. Eller som kloke statsvetaren Jörgen Hermansson säger: Det finns inget idealiskt system. Då skulle man ju sätta hela svenska folket i riksdagen.