Allas blickar på två stora frågetecken
Varken Wetterstrand eller Eriksson ville lämna något besked när de i går höll presskonferens.
Det var bra. Därför att besked som lämnas för tätt inpå en valnatt kan i efterhand visa sig överilade. Reinfeldt, som hade pressträff precis innan, manade till lugn. Att låta valresultatet räknas färdigt och läget att sjunka in. Det var ett klokt råd. Efter en valrörelse som bedrivits i högt tempo och varit full av spekulationer och beskyllningar måste finnas tid till eftertanke.
Det finns många politiker som är duktiga på att smälla i dörrar och stänga samarbetsvägar, säkert påverkade av det snabba tempo som råder överlag i samhället. Eller som förre kulturministern Bengt Göransson skriver i sin Tankar om politik: ”Vi lockas att fatta beslut innan vi tänkt färdigt...”.
Därför bör nu både Miljöpartiet och övriga partier tänka lite till. Vi har just haft en valrörelse präglad av blockpolitik. Det är svårt att säga emot när Eriksson och Wetterstrand framhöll, att de inte fått mandat från väljarna att inleda förhandlingar med alliansen.
Men vi har också haft en valrörelse där samtliga partier i alliansen och den rödgröna konstellationen gjort klart att de inte vill att Sverigedemokraterna ska få inflytande.
De har med andra ord alla ett mandat från sina väljare att förhindra det. Enklast hade varit att något av blocken fått majoritet men också i det besvärligare läget som nu uppstått måste frågan lösas.
Det kräver tankemöda och sådan tar tid.
Eller för att åter låna ord av Bengt Göransson: ”Vi tänker inte fortare idag än vi gjorde för femhundra år sedan”.
MODERATERNAS FRAMGÅNG!
Från 15 procent 2002 till 30 procent 2010. Det är det enkla sättet att beskriva Moderaternas resa från katastrofvalet med Bo Lundgren till årets succé.
Förnyelsen av Moderaterna har inte bara gett Sverige ett nytt arbetarparti, utan ett nytt politiskt landskap. Partiet som länge sågs som företrädare för en begränsad grupp har lyckats bli ett alternativ för breda skaror.
Modig omprövning men också försiktigt, ibland väl försiktigt, lyssnande har banat väg för partiets framgång. Dessutom har en av nycklarna varit Reinfeldts personliga popularitet.
De skyhöga förtroendesiffrorna för honom har dragit väljare till partiet men är också en tillgång i den svåra parlamentariska situation som landet nu befinner sig i. Han vet att betydligt fler än de som röstade på hans parti anser att han är den bäste statsministerkandidaten.
SOCIALDEMOKRATERNAS STORA RAS!
Efter katastrofvalet 2006 var förklaringen att S inte talade om jobben. Nu talade man om jobben men förlorade mer ändå. Arbetarpartiet Socialdemokraterna har en hemläxa att göra.
Veronica Palm, ett av framtidsnamnen, började genast i går med en analys av hur man kan vinna de stressade storstadsborna: ”Man ska också till exempel kunna köpa middag med sig från förskolan”.
Om det är med omprövningar på den nivån S ska koppla greppet om väljarna är det dags att de tittar på valresultatet igen. Ty S har inte bara att förhålla sig till att man tappat över fyra procentenheter, man har förlorat sin position som Det Stora Partiet.
Decimalerna talar just nu till Socialdemokraternas fördel i kampen med Moderaterna. Men det är inte längre S som är riktkarl i politiken, partiet till vilket de andra förhåller sig. Det är ett parti bland andra. Det kommer att ta tid att tugga i sig det resultatet.
DUNKEL FRAMTID!
Det är lätt att glömma, men när S och MP presenterade det rödgröna samarbetet den 8 oktober 2008 hette det att det skulle bygga på en långsiktig politisk inriktning som ”sträcker sig fram emot år 2020”.
Sedan kom Vänsterpartiet med och när väljarna nu fällt domen är svaret att detta var inte vad de ville ha ens nu.
Det vill säga, Miljöpartiet gör sitt bästa val någonsin. Men med förlust för både S och V lär deras eftervalsanalyser snarare vara inriktade på tillståndet i respektive parti än på att ägna energin åt att vårda ett samarbete som befinner sig på nybörjarstadiet i politikens värld.
ALLIANSENS SEGER!
Högfors, Bankeryd och Rosenbad. Och nu Rosenbad en gång till. Den som varit skeptisk till hållbarheten i borgerliga samarbetsprojekt har kunnat peka på historien och säga ”Titta så det brukar gå”. Nu finns en ny historia att peka på: ”Titta så de håller ihop!”
Dessutom har man vunnit framgång efter en mandatperiod som präglats av djup ekonomisk kris. När Sahlin på valnatten påstod att det inte fanns några vinnare var det som om hon inte såg att alliansen går framåt.
Valresultatet förskjuter balansen till Moderaternas fördel. Det ställer krav på partiet att inte låta den egna framgången skymma det faktum att väljarna framförallt gett alliansen förnyat förtroende.
De tre övriga partiernas betydelse kan inte endast förstås utifrån de mandat de bidrar med, utan handlar också om att det blir en bättre helhet när fyra borgerliga röster, med lite olika ingång, tillsammans stakar ut riktningen.
