Kristdemokraterna vill sprida den borgerliga berättelsen

Arbetslöshetskassornas samorganisation sågade det omgående, finansiering saknas och en utredning som lades fram i juni förkastade denna sorts kompensation. Troligast är att det blir en politisk dagslända som snabbt blåser bort i valvinden.

Men viljan att inte bara ställa krav på medborgarna utan även på myndigheterna är typisk för dagens kristdemokrater. KD utmärker sig nämligen genom att vara det enda parti som diskuterar politikens gränser.

Det var väl inte helt oväntat att begreppet verklighetens folk skulle misstolkas och förlöjligas. "Verklighetens folk" har satt en stämpel på partiet men inte givit utslag i opinionen. Kristdemokraterna rör sig mellan fyra och sex procent i mätningarna. Detta trots att partiet stått bakom en rad reformer som underlättat vardagen och som utökat valmöjligheterna för människor.

Det gäller barn- och äldreomsorgen, vårdcentralerna och möjligheten att köpa läkemedel. Det är dålig utdelning för ett parti som jobbar så intensivt med att förflytta makten från politiker och byråkrater till medborgarna.

Kristdemokraterna framstår idag som riksdagens mesta idéparti. Som partiledaren Göran Hägglund sade på Stora Torget igår är svenska politiker allt för dåliga på att koppla utspel och förslag till de idéer som ligger till grund för förslagen. Att man gång efter annan frikopplar utspelen från ideologin gör det svårare för väljarna att ta ställning till de politiska alternativen. Det är väl heller ingen långsökt tanke att det bidrar till ett mer "egoistiskt" röstande utifrån vad som gynnar den egna plånboken.

Privatekonomer och opinionsinstitut har fullt upp i valrörelsen. Färre bryr sig om att lyssna till ideologerna. Utvecklande resonemang om partiernas idémässiga ursprung får inte lika stort utrymme som beräkningarna om alliansens femte jobbskatteavdrag. Det är en tråkig utveckling.

På DN-debatt (12/9) efterlyser Göran Hägglund en borgerlig berättelse som bygger på återväxten av det civila samhället. En berättelse om de goda gemenskaperna, som familjen, och som hyllar arbetsmoral, solidaritet och hederlighet. KD står främst i kön för att framföra denna berättelse.

Förhoppningsvis kan denna berättelse ta plats i historien efter idén om hur socialdemokratin byggde upp det svenska välfärdssamhället.