Hurra för Norge!

Varför kan inte vi få till samma uppsluppna folkfest som norrmännen på vår nationaldag? Visserligen är den 6 juni numera rödmarkerad, men hur många svenskar känner egentligen till att det var dagen då 1809 års regeringsform antogs?

Den 17 maj 1814 fick Norge sin grundlag, men det skulle dröja ytterligare 91 år innan landet blev självständigt från Sverige. Därför går man idag man ur huse i minsta lilla norska kommun. Kvinnorna klär sig i de bunader som ges som konfirmationsgåvor och som alltid har en lokal förankring och därmed bekräftar en lokal identitet.

Så tågar män, kvinnor, barn och skolelever gatan fram i välordnade led och viftar med norska flaggor.

Men hur hade det sett ut om unionsupplösningen aldrig ägt rum i september 1905? Hade norrmännen då tvingats fira den svenska nationaldagen? Och hur hade förhållandet mellan svenskar och norrmän varit då? Säkert mycket mer fientligt än dagens avslappnade samvaro.

Men tänk vilken stark ekonomi vi hade haft och vilken moralisk auktoritet vi hade kunnat vara i världen, för att inte tala om idrottsframgångarna. Vi hade sopat banan med konkurrenterna i vinteridrotterna, åtminstone i skidspåren.

Svenskar och norrmän är ju ändå så lika varandra. Språkligt och kulturellt skiljer vi oss inte speciellt mycket åt. Trafiken över gränsen är intensiv och likaså utbytet av personer, varor, tjänster och kultur.

Skillnaden på det politiska planet är större. Norge är inte med i EU, det är Sverige. Däremot är Norge ett Nato-land vilket inte Sverige är, åtminstone inte officiellt. Dessutom består den norska regeringen av en rödgrön röra där miljöpartiet ersatts av ett vänsterinriktat senterparti. Förhoppningsvis får vi inte heller se en vänsterpartist på finansministerposten som Norge har i form av sosialistisk venstres Kristin Halvorsen.

Det som i mitten av 1850-talet utgjorde två fattiga randstater i Europas utkant har utvecklats till rika välfärdsnationer. Den allmänna demokratin kom lite tidigare till Norge än till Sverige och själva unionsupplösningen snabbade troligtvis på demokratiprocessen.

Länge var Sverige rikare än Norge men tack vare olja och gas har förhållandet blivit det omvända. Ännu väntar dessutom enorma fyndigheter på att utvinnas i Barents hav vilket kommer att leda till ökat ekonomiskt samarbete länderna emellan.

Kanske slår också norrmännen till och köper nya super-Jas? I vilket fall ligger ett utökat försvarssamarbete i korten den närmaste tiden när de svenska och norska försvaren avlövas. Ett gemensamt försvar är inte längre en utopi.

Mycket har hänt sedan truppansamlingarna på båda sidor gränsen under sommaren 1905. Men så långt som till en gemensam nation lär det inte gå. Vi mår nog bäst av lite vänskaplig konkurrens.

Och så får ju norrmännen fortsätta att vara världsbäst i att fira sin nationaldag, den 17 maj.