Dramatik lär inte saknas
När arbetsmarknadsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i början av december kommenterade framtiden väckte han både vrede och uppskattning. Vrede för att använda ett opassande ordval, uppskattning för att han sa som det var. Mycket talar för att Littorin får rätt. 2009 blir ett svårartat år då de ekonomiska sjukdomstillstånd som blev uppenbara under 2008 ska värka ut.
Sedan Littorin fällde sitt uttalande har flera stora varsel lämnats, som illustrerar att stora stabila företag snabbt fått tomma orderböcker.
I julveckan steg arbetslöshetssiffrorna med 8 500 personer. Om den ökningstakten fortsätter på nyåret kommer Littorins prognos att snabbt bli uppfylld med en arbetslöshet på åtta procent 2009 och nio procent 2010. För de individer och familjer som direkt drabbas är de kommande krisåren en tung börda med få ljuspunkter – just nu. Men rätt hanterat är en lågkonjunktur också ett reningsbad som skapar möjlighet till omstuvning, förändring och förberedelse för bättre tider.
Den politiska dagordningen är fylld av svåra problem som ställer höga krav på kraftfulla åtgärder, rätt i tid och rimliga till sitt innehåll.
Bilkrisen. Det tillverkas för många bilar i världen och bilar som vare sig i storlek eller bränsleförbrukning efterfrågas. Brutala förändringar väntar och i synnerhet Saabs framtid är dyster.
Finanskrisen. De ekonomiska flödena fungerar inte. Ett av industrins problem är tillgången på pengar. Förtroendet för – och emellan– de rådande aktörerna är borta. Då upphör penningflödena att fungera.
Flygkrisen. SAS är lika illa ute som de västsvenska bilindustrierna. Hur länge klarar sig SAS som enskilt flygbolag? Blir 2009 året då det delvis statsägda flygbolaget landar hos tyska Lufthansa?
Klimatkrisen blir en av statsminister Fredrik Reinfeldts stora frågor när han under andra halvåret 2009 tar över ledarskapet för Europa.
Om Irland går till ny folkomröstning om Lissabonfördraget under första halvåret 2009 – och röstar ja – kan det bli den svenske statsministern som får slutföra fördragets intentioner och bland annat förhandla fram vem som ska bli permanent ordförande för unionen. Kan han göra en Persson av detta uppdrag, d v s ta samma tydliga och synliga plats i EU:s förarsäte som Göran Persson gjorde 2001, får det betydelse in i valåret 2010.
Årets största, kända, politiska händelse inträffar den 20 januari då Barack Obama tillträder som ny amerikansk president. Förväntningarna på hans makttillträde är enorma och världens samlade problem tycks ligga och vänta på hans initiativ och politiska fingerfärdighet. Ingen tillträdande president, Franklin D Roosevelt möjligen undantagen, har fått ett så eländigt utgångsläge i arv.
Obama tycks vara väl förberedd och har använt veckorna efter presidentvalet till att sätta samman en mycket erfaren regering, där han, i Abraham Lincolns anda, samlat en bred koalition av politiska kapaciteter. Kan han få dem att samverka, och inte motverka varandra, kan den amerikanska politiken bli kraftfull som situationen kräver.
Den nye presidenten möts inte enbart av gigantiska sakproblem, på kö står också motståndare som gärna sätter käppar i hjulen och binder den amerikanska politiska energin vid hopplösa frågor.
Obama vill flytta USA:s fokus från Irak till Afghanistan. Och Pakistan. Det är där slaget mot terrorismen ska utkämpas. Men i Afghanistan lurar gigantiska svårigheter och där finns få pålitliga vänner.
Det är nästa år 30 år sedan sovjetiska trupper gick in i bergslandet, sen dess har det varit ett krigshärjat land där mer än en generation inte känner en annan verklighet än krig och ofred.
Pakistan och Indien, två kärnvapenmakter, står mot varandra. USA försöker hålla båda dessa stater på mattan, men misstron mellan Islamabad och New Dehli växer. I båda huvudstäderna sitter svaga rege- ringar som lätt kan förlora kontrollen i ett upptrappat konfliktläge. För en ny administration i Washington är detta en mardrömsutveckling.
Tack för 2008! Välkommen till nyhetsåret 2009! Dramatik lär inte saknas!
