Jan Hansson: En urladdning som ger guldsmak

Elfsborg går till sommarvila på allsvensk silverplats. Guldläge kallas det ibland. 3-0-segern mot IFK Göteborg var inte bara välförtjänt. Den var rentav i underkant med tanke på hemmalagets glädjefyllda spel och kreativa chansskapande.

Årets allsvenska har beskrivits i många negativa ordalag. Rekordjämn är väl det snällaste omdömet. Därför känns det välgörande att få strö beröm efter den allra sista matchen på Borås Arena i nuvarande skick. Redan i dag börjar den gamla konstgräsmattan att plockas undan.

Inte på länge har sådan flärd och finurlighet präglat Elfsborg som mot de regerande mästarna.

Inledningsvis skedde underhållningen inför välfyllda men apatiska läktare. En 20 minuter tyst protestaktion mot hårdare regler skapade surrealistisk inramning till toppmötet.

Så tysta har jag inte hört Blåvitts supportrar sedan SM-finalerna mot Örgryte 1985.

Exakt när digitaluret nådde 20-strecket bröts förtrollningen. På given signal brummade fansen i gång en mäktig ljudkuliss. Då om inte förr förstod man kollektivt engagemang kan lyfta fotboll till en skönhetsupplevelse.

Allra ljuvligast att skåda var Stefan Ishizaki. Om Lars Lagerbäck varit närvarande hade han i rena glädjechocken nominerat honom till EM-truppen.

Nu är väl risken att förbundskapten presenterar 23 andra alternativ på dagens presskonferens. Kanske gör han rätt, kanske inte.

Själv har jag länge hållit den utvandrade Samuel Holmén som ett fränare framtidsnamn till Sveriges mittfält. Men med den stigande formkurva Ishizaki visat upp kan det vara läge att omvärdera läget.

Hur som helst gjorde Stefan Ishizaki allt rätt på sin högerkant. Ja, alltså med flanken som utgångsposition. I praktiken använde han banans hela bredd till att ta sig fram, utmana, slå inlägg, skaffa frilägen, pröva skott – och till slut göra 3-0.

Så dags hade Fredrik Berglund prickat in två och svävat på gulsvarta moln nästan ända upp på huvudläktaren. ”Bella” som lyckad avslutare hör till de bästa beskeden Magnus Haglund kunde få inför uppehållet.

I går hann den gamle skyttekungen skapa frustration med tre snedträffar innnan bollen satt. Men det är bara ett hälsotecken: bra forwards missar i regel fler chanser än dåliga – som aldrig skaffar sig lägen.

I dag klockan 17.30 presenterar Lars Lagerbäck EM-truppen direkt i TV 4. Och hur många jätteskrällar finns det bland de 23? Rätt svar: noll.

Vår förbundskaptenen kan beskyllas för mycket, men knappast för att ha gamblat Sverige till framgångar. Snarare ligger väl hans återhållsamma linje bakom den makalösa sviten av stora mästerskap.

Allt tyder på att mäster Anders Svensson (briljant även mot IFK) får sällskap av Johan Wiland. För oss som följt Elfsborg under våren känns det tredje målvaktsvalet givet.

Säkerhet är hans mellannamn, demonstrerat inte minst i går. Wilands nolla är nu 543 minuter lång sedan det snöpliga 1-0-målet i Ljungskile 17 april.

Eller om man så önskar: han har stått pall utan en insläppt boll i samtliga sex hemmamatcher. Lysande!

Utan att kunna leda det i bevis vågar man påstå att Elfsborg aldrig haft ett säkrare försvarsspel. Med Teddy Lucic som styrman har backlinjen fått total trygghet.

För att ta sig förbi krävs mer list och teknik än de flesta allsvenska lag äger. Därför kan Elfsborg sommarvila med klubbrekordet futtiga tre baklängesmål på elva matcher.

19 omgångar återstår. Tidernas längsta svenska säsong lär rymma ingredienser vi ännu inte känner till. Hur många spelare försvinner utomlands? Hur många importer kommer hit?

Kalmar FF har tre poängs försprång. Marginalen känns behagligt knapp, sett från Elfsborgs horisont.