Ett systemskifte i rättan tid

På pressläktaren hajade vi till när Jörgen Lennartsson presenterade sin startuppställning. Efter fyra raka kryssmatcher och sedan fyra raka segrar övergav han sitt favoritmönster 4-4-2, ställde upp med tre innermittfältare i triangelformation.

Tidigare har kvalitetsspelare som Anders Svensson och Henning Hauger tenderat ta ut varandra, fungerat hackigt tillsammans.

Därför var det begripligt att Lennartsson nu föredrog en annan lösning.

Svensson fick rollen som felvänd spets bakom framknuffade Hauger och Viktor Claesson. Alla tre skötte sig strongt mot allsvenskans kanske skarpaste centraluppställning.

Den löpglada HIF-trion Bedoya-Gashi-Mahlangu hade svårare att hitta ytor än mot andra motståndare.

Så inte var det genom den scenförändringen Elfsborg förlorade matchen. Det brukar de göra på skräckarenan Olympia, oavsett grundsystem. På de senaste 50 åren har det bara blivit två segrar i Helsingborg.

Hur Lennartsson tänker disponera manskapet i fortsättningen?

Direkt efter förlusten försäkrade cheftränaren att sifferjusteringen hade högst tillfällig karaktär. Han tryckte hårt på en återgång till inkörda 4-4-2 redan inför torsdagens hemmamatch mot Brommapojkarna.

Där finns dock ett inbyggt problem. Mäster Anders föredrar definitivt gårdagens spelsätt - och han har stark ställning i laget.

Det blir intressant att följa.

Elfsborg tvingades i går till två spelarbyten jämfört med den ursprungliga planen. Joackim Jörgensen insjuknade dagen före, stannade hemma. Jon Jönsson snörade av kängorna efter uppvärmningen, drabbad av ljumskont.

Sebastian Holmén kastades plötsligt in i mittförsvaret och fick vara med om en olycklig start. Den ruggige David Accam ryckte kvickt åt höger, klippte till: 1–0 efter sex minuter. Ghananen upprepade bedriften fram till 2–1, efter ett olyckligt bolltapp på mittplan. Då fick backkollegan Tom Söderberg uppleva Accams exceptionella snabbhet.

I övrigt fanns inga skäl att ifrågasätta Elfsborgs försvarsspel i en högklassig fotbollsmatch. Den kunde slutat på annat sätt, men att tre pinnar stannade i Helsingborg var inget att säga om.

De nygamla serieledarna är ett skickligt lag. Under nye Roar Hansens ledning har klubben satsat än mer på speediga kontringar och listiga lösningar.

I den grenen är HIF bäst i Sverige.

Elfsborg har mer normal hastighet i sina attacker, därmed svårare att skapa klara chanser. Lasse Nilsson tog fräckt vara på Mohamed Banguras nickretur till 1–1.

Annars kändes inte Bangura riktigt hemma på högerkanten, trots rätten att kliva in i banan. Han lockades ofta utmana i lägen där riskerna var större än möjligheterna.

Med allsvenskans sista förlustnolla sprucken ändras läget i toppen. Nu har Helsingborg sex poängs försprång till mästarna.

Det bär väl inte iväg nu?