Kry pigg på nya utmaningar

Han bor sedan 2003 i en rymlig och varsamt renoverad 1890-talsvilla i Kinna med sin stora familj. Fyra barn i lek- och skolålder garanterar turbotryck.

Men så gör även garanterat 39-åringens arbete. Lars Kry utsågs för en dryg månad sedan till chef för Proffice i Norden med totalt 12?000 anställda.

Men han ser mycket avspänd ut och berättar att han just varit på ett Lussefirande på treåringens förskola.

Den bransch Lars Kry representerar är äldre än många kanske tror. Det finns en

direkt länk mellan den allra första yttringen av bemanningsservice i Sverige och det företag han nu är koncernchef för.

– Redan 1953 grundade Ulla Murman Stockholms stenografservice, och det företag som hon och Berit Flodin startade 1960, Snabbstenografen, blev så småningom Proffice, berättar Lars Kry som förstås kan sin historia.

Man kan dock tala om en synnerligen långsam utveckling för bemanningsbranschen, som egentligen börjat växa på allvar först under de dryga tio år som Kry verkat i den.

– Idag sysselsätter bemanningsföretagen ungefär en procent av de totala antalet arbetsföra, vi mäter enligt den så kallade penetrationsgraden. Siffran var ungefär 0,3 procent när jag började.

Avgörande för utvecklingen var det avregleringsbeslut som regeringen Bildt fattade i början av 90-talet, då lagen om förbud mot privata arbetsförmedlingar avskaffades.

Först efter det beslutet blev det fritt fram för bemanningsföretagen att skicka sin personal ut till kunden.

– Det var de båda kvinnorna Murman och Flodin som var vägröjarna och pionjärerna. Innan beslutet togs hade de varit flera varv i både tingsrätter och hovrätt, säger Lars Kry med ett stänk av beundran i rösten.

Han tror att branschen kommer att fortsätta växa, med en tredubbling av marknadsandelen inom tio år.

Koncernchefen glädjer sig över den rejält förändrade attityden hos facken till bemanningsföretagandet som skett under hans elva år i branschen.

– När jag var med och startade Manpowers kontor i Borås fick vi en stort uppslagen artikel i LO-tidningen emot oss. Man hävdade att vi gjort oss skyldiga till avtalsbrott, vilket visade sig inte stämma till slut.

– Men detta visar att det fanns en stark skepsis till branschen som sådan, och på det lokala planet var ju vi en ny företeelse. Jag har respekt för den inställningen, vi hade inget fack själva och kanske man såg med en viss rädsla på oss.

– Idag är det en totalt omvänd situation. Vi har avtal med Unionen, med alla LO-förbunden och med akademikerna.

Den svenska arbetsrätten diskuteras ju mycket – skulle ni få en sämre spelplan om den liberaliserades, som ju många företagare vill?

– Jag tror nästan att det skulle vara tvärtom. Om vi ser till länder med liberalare arbetsrättslagstiftning än Sverige, till exempel Holland och Storbritannien, så är bemanningsbranschen större. I Holland är den fyra procent och i England ännu större.

– Det är kanske den allmänna uppfattningen, att vi finns för att det är svårt att göra sig av med arbetskraft. Men det är det ju inte i Sverige, och för det andra är ju vår personal anställda på samma villkor som hos alla andra arbetsgivare.

Det är ett förvånande svar, att ni skulle ha en bättre marknad om arbetsrätten var svagare?

– Jo, men så är det. Vi lyder under samma arbetsrättsliga regler som alla andra.

Lars Kry säger alltså indirekt att han är för en uppluckring av dagens arbetsrätt, men vill uttrycka detta på ett annat sätt. Han blir genast ivrig att förklara vad han menar.

– Min poäng är att vi måste få en större rörlighet på arbetsmarknaden. Ända sedan 50-talet, när LO, arbetsgivarna och staten gick ut och varnade folk för att byta jobb har vi haft en låsning.

– Det var då man myntade begreppet ”hoppjerka”, det var suspekt att inte vara kvar på samma arbetsplats. Nu är alla överens om att vi måste göra tvärtom, för det går så snabbt därute.

– Och då kan vår bransch vara en katalysator för denna rörlighet. Vi har ju många yngre medarbetare som ännu inte vet riktigt vad de vill satsa på, och ett bemanningsföretag ger dem ju möjligheten – och även vår kund ges möjligheten att prova.

Lars Kry avfärdar tanken att företagen skulle haft en större andel fast anställd personal om bemanningsbranschen inte hade existerat.

– Det är ren villfarelse att tro något sådant. Istället hade man arbetat mer övertid, lagt ut mer arbeten hos andra, timanställt mer och ändrat arbetsscheman och liknande.

– Vad vi gör inom bemanningsföretagen är att ge kunden en flexibilitet, samtidigt som vi ger en möjlighet till tillsvidareanställning för många av de som går på timmar, och som inte kan ta ett lån eller få ett hyreskontrakt.

– Det är så många som 16 procent av den svenska arbetskraften som saknar fast jobb, betonar han.

Men även ni kallar väl in allt fler på timmar, inte minst studenter. De får ju inte del av någon trygghet..?

– Ja, det är riktigt. Studenter är mycket åtråvärda, de lär sig snabbt och vi behöver också öka den här andelen. Men den här friheten är ömsesidig, de vill inte vara bundna utan kunna gå in och jobba på helger och mellan tentor.

Den skepsis som funnits, och finns, gentemot bemanningsföretag har inte gällt deras egenskap att agera dörröppnare in på arbetsmarknaden för invandrarna.

Här är statistiken tydlig. Man anställer fler som inte är etniska svenskar än inom andra branscher. Men varför?

– Vi tänker annorlunda än andra företag. Vi tycker inte frågan om varifrån man kommer är intressant. Vårt synsätt inom Proffice är att helt enkelt inte titta på faktorerna kön, ålder och etnicitet, det avgörande är kompetensen. Eller attityden om vi talar om ungt folk som inte har en speciell utbildning.

– Det finns ju alltid olika synsätt inom företagen, möjligen rent av fördomar. Vi erbjuder ju våra kunder en möjlighet att pröva hur det går med en viss arbetskraft, och det kan ju vara en mjukare väg, säger han försiktigt.

Lars Kry har inte varit länge i koncern-chefsskorna, bara omkring en månad. Under den här tiden har den ekonomiska krisens tumskruvar vridits åt än mer. Globalt beskrivs den som den största sedan 1930-talet. Och givetvis påverkar den även Proffice.

Men han målar trots det inte med värsta svärtan i sin pensel när han beskriver läget.

– Vi har intecknat en tuff tvåårsperiod framöver och har gjort några mindre varsel. Jag kan nog bedöma att det är sannolikt att vi blir tvingade i framtiden till något större varsel. Fast vi har ju ett visst utrymme att i första hand dra in på våra timanställda innan vi varslar.

Vid sidan om den redan drabbade fordonsindustrin märker nu Proffice av vikande efterfrågan från den övriga verkstadsindustrin. I Sjuhärad märks nedgången inom logistiken, där Proffice har bemannare på plats.

– Däremot märks ingen nedgång inom it-sektorn, och vårt bolag Life Science med naturvetenskaplig kompetens har fortfarande bra efterfrågan.

Hur stor anser du att krisen för marknadsekonomin är idag? Det finns ju de som menar att den nu kapitulerat och står med mössan i hand och ber staten börja reglera den igen?

– Jag tror inte det blir någon slags planekonomi. Marknadsekonomin är stark och kommer fortsätta att härska.

– Däremot finns det starka drivkrafter i kapitalismen. Det behövs något som knäpper folk på näsan så att man lär sig, kanske vart femte till sjunde år.

– Vissa gånger blir det värre och det här läget är nog ett sådant. Däremot tror jag det blir sundare när vi är igenom den här krisen.