Insändare

Vi behöver en allmän karantän i två veckor

Insändare Artikeln publicerades
Foto: Adam Ihse/TT

Varje tänkande människa inser ju att smittan är lika farlig om det samlas 495 personer eller bara 100, skriver Bertil Bergman.

Hur hanterar vi coronapandemin i Sverige? Lite lagom alarmistiskt och lite lagom trygghetsbefrämjande verkar vara budskapet. Med för kraftiga åtgärder skapar vi panik. Att panik i ett samhälle kan leda till total kollaps av våra samhällsfunktioner, tycks vara utgångspunkten i de åtgärder som hittills presenterats av Folkhälsomyndigheten och regeringen.

Kan den strategi som hittills används med en sorts lagom insatser göra att smittan sprids mer än vad som skulle vara fallet om tidiga, kraftiga insatser införts?

Kanske lätt att vara efterklok, men erfarenheter fanns att ta till sig genom den smittspridning som man tidigt konstaterade i Kina. Där fick man lära läxan, att nonchalera tidiga fall var det som gav epidemin en katastrofal spridning. Men detta kan ju inte hända i Sverige, här har vi kontroll?

Nu har evenemang med folksamlingar överstigande 500 personer förbjudits. Är detta möjligen ett bevis på vår oförmåga att hantera situationen? Varje tänkande människa inser ju att smittan är lika farlig om det samlas 495 personer eller bara 100.

”Med den kunskap som hittills samlats in runt coronaviruset verkar det som om lösningen handlar om isolering.”

Förmodligen smittar en sjuk människa lika många andra i en folkmassa med 50 personer som en med 500 personer. Hur tänker myndigheterna här?

Vissa, till och med ansedda kulturinstitutioner, tycker att man löst problemet om man begränsar besökarna till strax under 500 personer. Hur tänker man då? Är det viktiga att ta sig runt regeringens bestämmelser istället för att se till folkhälsan?

Det är lätt att säga att beslutet att hålla förskolor och skolor i Sverige öppna som vanligt inte är rätt. Men argumenten för att hålla öppet, att risken att smittspridningen skulle ske på annat sätt eller att den nödvändiga vårdpersonalen skulle tvingas stanna hemma med barnen, känns dock tunt. Här borde ett kontrollerat och ordnat omhändertagande av barnen i skolorna vara rätt väg.

Det svenska agerandet verkar styras av rädsla. Då handlar det inte om rädsla för själva pandemin utan för dess ekonomiska konsekvenser. För mycket alarmerande agerande skapar kaos på börsen och resulterar i förlängningen i en världsekonomisk depression. Tyvärr kan vi se tecken på att just denna rädsla, istället för att kraftfullt medicinskt underbyggt agerande, är på god väg att skapa den befarade depressionen.

Med den kunskap som hittills samlats in runt coronaviruset verkar det som om lösningen handlar om isolering. Smitta konstateras oftast efter 14 dagar och sjukdomen klingar av efter tre till fyra veckor.

Vore det då inte betydligt klokare både för världsekonomin och vår överlevnad att inse fakta och genomföra en allmän karantän på 14 dagar? Detta måste rimligen vara det mest effektiva sättet att stoppa smittspridning och ger samtidigt en ekonomisk situation som går att beräkna och hantera.

Bertil Bergman, samhällsdebattör

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.