Politik för jämlikhet motverkar populism

I en välformulerad söndagskrönika framför Stefan Eklund tankar kring den ökande populismen och ”vägen bort från demokratin”. Tillåt mig några reflexioner i ämnet.

De 85 rikaste personerna i världen sitter i dag på tillgångar som motsvarar den fattigaste halvan av jordens befolkning (cirka fyra miljarder). I USA, Ryssland och England växer gapet mellan rika och fattiga.

I Sverige kan avståndet mellan medelklass och överklass jämföras med 1680-talets England ( G.Therborn). Antalet miljardärer har under 2000-talet tiodubblats till dagens cirka 200. Samtidigt har Sverige som enda industriland avskaffat arvs- och förmögenhetsskatt.

Mot denna bakgrund kan man med rätta ställa sig frågan: Vart skall fattigpensionären, den långtidssjukskrivne, handikappade eller arbetslöse vända sig för att undkomma en deprimerande tillvaro i närheten av existensminimum?

Till socialdemokratin, som sedan flera år har tappat sitt ideologiska fotfäste? Till Vänsterpartiet, som närmast framstår som den lama ankan i svensk inrikespolitik?

Mycket talar för att strömmen av väljare – inte bara i Sverige – till olika missnöjespartier kommer att öka de närmaste åren. Ett effektivt vaccin mot en sådan oönskad utveckling borde naturligtvis vara att bedriva en kraftfull utjämningspolitik.

”Först magen, sedan moralen” ( Brecht).

Lars Ottosson