Flera i S är rädda för Olsson och Löberg
Till relativt nyligen hade jag i mitt arbete kontakt med de flesta av Borås politiska partier. Förvisso i olika grad. Socialdemokraterna, för övrigt det parti som står mig närmast, utmärkte sig genom den, jag vill kalla det rädsla, flera av företrädarna uppvisade.
”Att de båda företrädarna lämnar sina uppdrag borde vara tämligen självklart.”
Ingen ville ha någon uppfattning innan de hört vad i första hand Petter Löberg men även Ulf Olsson ansåg i frågan. Denna ”försiktighet” omfattade också många rutinerade företrädare. Rädslan och osäkerheten bekräftas i dag av den medlöpande kritiklöshet som alltför stora delar av partiet uppvisar.
Det nu Lena Palmén, Sara Andersson och företrädare för bland annat Ulricehamns arbetarekommun framfört stämmer helt med den verklighet jag såg. Jag kan inte i någon del uppleva att de använt vare sig överord eller farit med osanning. Tvärtom. Det hade gått att uttrycka betydligt kraftfullare. De har dessutom, med all rätt, upplevts som ödmjuka och hederliga politiker i sitt värv.
Att kulturen av maktfullkomlighet har kommit till allmän kännedom är av godo för det socialdemokratiska partiet. Det ger möjlighet till en förändring, en förändring som aldrig hade blivit verklighet om det hade ”hanterats internt”. Men det gäller också att modigt och kraftfullt agera medan möjlighet finns.
Frågan är då om rädslan och att inte stöta sig med de centrala företrädarna i partiet är så stark att lögnen och självförintelsen kommer att omöjliggöra varje steg mot en rimlig föreningsstruktur? Att de båda företrädarna lämnar sina uppdrag borde vara tämligen självklart.
Börja om