Bäst i San José
Som avslutning på en tuff reportageresa i Nicaragua, reste vi, 10-15 kolleger, till Costa Rica. Där skulle vi, istället för att huka för de militanta Contras och lyssna på timslånga tal av sandinisternas ledare, president Daniel Ortega, koppla av ett par dagar, bada, äta gott och se oss om i landet som inte har någon armé.
Det har gått drygt 20 år sedan dess ser jag på mina klippta artiklar. Men fortfarande talar jag drömmande om maten på den lilla franska krogen, inte så långt ifrån det jättestora hotellet som vi bodde på. Den obligatoriska köttbiten - oxfilé (på den tiden åt jag sådant) åtföljdes av ett fat med något som såg ut som en blek potatisgratäng. Jag lovar, det var inte potatis. Det var vitlök, gratinerad vitlök med precis lagom bett. Först när vi kommit till nästa ställe för att dansa salsa kände jag hur gratängens milda smak förvandlats till en doft som kröp ut ur varenda por.
Kvällen därpå var vi tillbaka på den franska krogen och åt vitlöksgratäng. Fast då avstod vi från att dansa salsa.