Arbete åt alla

Vad det så det var tänkt? Att vi själva ska göra jobbet - oavlönade och samtidigt ha behov av en avlönad assistent?

Det är i varje fall så det fungerar på Landvetter flygplats idag. Eller igår för att vara exakt. Då skulle en mycket kär och gammal släkting vinkas av efter ett månadslångt besök i hemlandet.

Hon skulle bara checka in, sedan skulle vi ta en kopp kaffe i väntan på att hon skulle passera kontrollerna. Till skillnad från hennes förra besök – 2009 – ska man nu checka in själv vid fristående terminaler. Det tog några minuter innan en av terminalerna blev ledig. Därefter närmare tio minuter innan vi något yngre, datavana släktingar, lyckades påbörja inheckingen.

Då dyker en ung dam upp och erbjuder sig att hjälpa oss. Det visade sig att runt terminalerna surrade tre-fyra ungdomar som hungriga arbetsbin, med uppgift att hjälpa de blivande passagerare som hade problem att checka in. Att säga att alla hade problem är ingen överdrift.

En mängd uppgifter skulle skrivas in och på skärmen fanns det mycket mer information än vad som krävdes för att klara incheckningen. Nåväl med assistentens hjälp lyckades vi. Och innan vi hann gå bort till bagagedisken, där man förr checkade in både sig och bagaget, knackade redan en annan resenär "vår" assistent på axeln för att få hjälp.

Vad händer då vid bagageinlämningen? Får vi vänta?

Visst.

Får släktingen visa pass och boardingkort?

Visst. Två gånger.

Går det snabbare? Knappast.

Ett sätt att höja hastigheten vid självincheckningen är att installera läsare, sådana som finns i mataffären och i Kamprads möbelaffärer.

Men att låta resenärerna köa på två ställen för att lämna samma uppgifter som tidigare bara lämnades på en plats, är en dålig idé. Dessutom finns det fortfarande en hel del flygresenärer som saknar datorvana.

Fast på det här sättet blir det ju arbete åt alla – även pensionärer och de som har en ledig dag.