Med vävstol genom livet

Vi ses i butiken en måndag förmiddag innan den öppnar.

– Det är vår! säger Maria. Jag såg en stare i stadsparken på vägen hit, det var första gången i år.

Hon bor på landet i Fänneslunda med sin familj. Det är Marias barndomshem, och där har hon odlat lin och haft får. Maria säger att hon gjort det mesta inom textil. Det började med att hon gick textilkemisk inriktning på Teknis i fyra år och blev gymnasieingenjör. Examensarbetet var att väva en trasmatta, vilket förvånade hennes lärare.

– Men jag tyckte det var ett bra arbete, då kunde jag ju förklara tygets väg.

Marias dröm var att få arbeta på Borås Wäfveri. Men i väntan på det blev det jobb på labbet på Firestone. När hon så småningom fick anställning som produktutvecklare på Borås Wäfveri stannade hon där i över 20 år.

– Det var lycka att arbeta där, otroligt lärorikt och utvecklande! säger Maria.

Vid sidan av arbetet har Maria hela tiden arbetat med konsthantverket. 1990–1991 tog hon ett sabbatsår och gick på Väfskolan. Hon ville kombinera det industriella med konsthantverk och slöjd och jobba mer med händerna. På Väfskolan träffade hon Lena Fredriksson, Karin Söderblom och Berit Henriksson. Tillsammans bestämde de sig för att hyra lokal för att kunna fortsätta väva tillsammans. Vävandet i tornet på Bryggaregatan/Fabriksgatan var upprinnelsen till Vävkompaniet. De fyra upptäckte att de kunde sälja vad de producerade, beställningarna började komma in och så föddes idén till en butik. Först hade man en lokal på Torstenssonsgatan och efter några år flyttade man till huset vid Sven Eriksonsplatsen, där man fortfarande håller till.

– Men vi förstod snart att vi också måste ta in andra konsthantverkare och slöjdare för att få en komplett butik, till exempel en smed och en korgmakare, berättar Maria.

De är numera 25 konsthantverkare, som lämnar in sina alster till butiken. Man har bildat en ekonomisk förening och åtta av medlemmarna, som är delägare, turas om att stå i butiken.

Nu för tiden väver Maria mycket i papperssnöre. Hon tycker att pappret är häftigt som material – både stelt och formbart. Hon visar den randiga löpare som man köpt av henne och givit kungen i present. Också skulpturer finner sin form i hennes vävstol. Hon vävde tidigare mest sådant som var funktionellt, medan hon numera gärna väver sådant som bara är dekorativt.

Maria tycker mycket om att vistas i naturen, därifrån hämtar hon också mycket inspiration till vävningen och origamin, som är hennes främsta uttrycksmedel. De långa promenaderna med hundarna fungerar som inspirationskälla, då hon kanske får syn på en sten i vackra färger eller ett träd.

Hon började tidigt arbeta med händerna.

– Jag hör till dem som pysslade mycket redan som liten, berättar hon. Eftersom pappa Gösta var konstnär fanns det alltid material att tillgå, till exempel papper.

Hennes far hade en utställning på Fristad bibliotek en gång när Maria var liten. Då upptäckte hon böcker om origami, lånade hem massor av dem och började vika. Hon tycker om den kvadratiska formen både i origamin och i skulpturvävningen.

– Jag tycker om att experimentera, och jag frågar mig ofta, när jag börjar, om min idé går att genomföra över huvud taget. I konståkningen kan man nu göra kvadrupel och det har jag gjort i vävningen också. Nu funderar jag på om det går att göra det som kvintupel eller vad det kan heta, säger hon och ler.

Maria Stawåsen trivs mycket bra med arbetet som tekniker på Textilhögskolan på Bryggaregatan. Hon har sitt kontor i tornet mittemot där det hela började. På skolan undervisar hon i färgning, beredning och textiltryck.

– Jag är i min drömsituation, säger hon. Redan när jag ledde en vävkurs i Ulricehamn under tio år förstod jag hur roligt det var att lära ut. Så det är en perfekt kombination med studenterna på skolan och kunderna i butiken.