Hon ångrar inte sitt yrkesval

Ragna Noring såg själv inte dagens ljus på BB. När det var dags för hennes mamma att föda, fanns ingen plats på förlossningen. Så Ragna är född hos sin mormor på Nedre Tjädergatan i den säng som hennes egen mamma föddes i en gång.

– Det gick bra, berättar Ragna, en distriktsbarnmorska hjälpte till. Men det fanns ingen våg, så jag har ingen födelsevikt. Inte heller har man noterat klockslaget när jag föddes, jag vet bara att det var på natten.

Själv har hon fört statistik över antalet förlossningar och nyfödda som hon varit med om. Till och med 2007 har det blivit 2?788 flickor och 2?929 pojkar under 5?465 förlossningar.

– Jag har haft ett enormt roligt arbete, säger hon. Det är mycket självständigt, tillsammans med de blivande föräldrarna lägger man upp handlingsplanen. Bara om något går fel kallas en doktor in.

Det var en slump att Ragna Noring blev barnmorska. Efter folkskolan var hon studietrött och bestämde sig för att arbeta istället. Redan som elv-åring började hon packa skorpor på Hedlunds bröd, där pappa var chef. Efter några år slutade hon där som chaufför. Så småningom sökte hon sig till Fristads folkhögskola.

– Efter de studierna började jag som provelev på lasarettet, berättar hon.

Därefter arbetade hon under ett par månader på sjön mellan London och Göteborg. Hon serverade i befälsmässen och fick högre lön, kortare arbetstider och en finare hytt än de andra servitriserna.

När Ragna Noring efter sjuksköterskeutbildningen skulle välja specialitet kändes barnmorskeyrket lockande. Utbildning fanns bara i Stockholm och Göteborg, hon sökte, kom in och gick i drygt ett år i Göteborg.

Stor utveckling och förändring

På förlossningen i Borås har Ragna Noring arbetat i snart 41 år. Hon har fått följa en stor utveckling och förändring.

Vi talar om pappornas närvaro under förlossningarna, som är så självklar idag. Ragna menar att det nog inte var lätt för dem förr, de fick inte någon förberedande information till exempel.

– Det är bra att de är med som stöd för sina fruar. Det viktiga för en blivande mamma är dock att ha någon med som hon har förtroende för, det kan lika gärna vara en syster eller en väninna.

Hur ser hon på hemförlossningar?

– Jag har sett så mycket, säger hon eftertänksamt, jag vet hur fort något kan hända, hur plötsligt en blödning kan komma. Men det är så individuellt, och en kvinna som vet vad hon ger sig in på kan säkert klara det, särskilt om det inte är hennes första barn.

Hon ångrar inte sitt yrkesval, trots att det många gånger hänt tråkiga saker och varit mycket dramatik.

– De första 10–15 åren tog jag ofta med mig arbetet hem, menar hon, men sedan lärde man sig stänga dörren om det när man gick för dagen.

Ragna har ett förflutet som bordtennisspelare. ÖSTK hette klubben, men i den fick inga flickor vara med från början. Ragna spelade hemma i källaren med en bok istället för racket.

– Jag berättade för en kompis om hur bra jag var, och hon sa att hon var lika bra. Så då skulle vi göra upp, och eftersom hennes bror spelade i ÖSTK fick vi gå dit en kväll och spela mot varann. Men det retar mig att jag inte kommer ihåg hur det gick!

Inget svenskt mästerskap

Ragna fortsatte spela pingis i ÖSTK, det gick bättre och bättre. Laget ledde maratontoppen efter 14 års spel, men något svenskt mästerskap blev det aldrig. Vid ett tillfälle skulle man enkelt vinna slutspelet i SM, det fattades bara en poäng. Men efter förlust i alla matcher slutade man på en förarglig andra plats. Hon visar många tidningsurklipp från sin aktiva tid från Borås Tidning och Västgöta-Demokraten.

– Borås Tidning var inte alltid så snäll, säger hon och pekar på en rubrik som säger att ”Hon spelar omodernt men vinner jämt ändå”.

Som bäst blev Ragna Noring tvåa i damdubbel i SM tillsammans med Lena Pettersson. En gång fick hon också en kallelse till VM-uttagning i Lund. Tyvärr fick hon inte ledigt från arbetet och kunde därför inte åka.

Ragna Noring har filmat och dokumenterat sina år som barnmorska. Många kolleger som gick i pension berättade historier som hon insåg borde bevaras. Så det blev en bok, Syster syster som hon gav ut 2005. Det är slutsåld vid det här laget, men det finns att låna på biblioteket. Den beskriver vardagen på sjukhuset när Ragna började arbeta där med bland annat den tydliga hierarkin

Nu närmar sig pensioneringen för Ragna. Hur ser hon på det?

– Ja, det är ett nytt kapitel i livet. Sysselsättning kommer inte att saknas, jag tycker om att se opera, jag är med i Kvinnogillet och i STF och så har jag ju min sommarstuga strax utanför stan. Så jag ser fram emot att bli ledig.

Men hon säger också att hon kommer att sakna stämningen på arbetsplatsen och alla trevliga patienter och arbetskamrater.

Ragna är kritisk till utvecklingen inom sjukhuset.

– Jag förstår inte hur man tänker när man stänger vårdavdelningar. Mycket av den här planeringen är skrivbordsprodukter av folk som inte vet hur det är ute på avdelningarna. Det är så svårt att påverka för dem som är nere på golvet, det finns så många hinder. Men folkopinionen kan göra mycket.