Han bytte plogen mot pennan

Nu upptar dansbanor i Bollebygds härad nästa kapitel i hans liv.

– Nu kom bonden i mig fram, skrattar Åke medan han försöker slå rätt nummer på sin mobiltelefon.

Från sittplatserna på dansbanan i Rävlanda ser vi hur en skock får verkar tagit sig ur sitt hägn och börjar närma sig vägen. Åke förklarar att han inte vet vad ägaren till djuren heter. Han ursäktar sig för att ringa upp sin fru för att höra om hon vet så att de kan varna.

Efter fårepisoden berättar Åke att hans nästa bok är planerad till midsommar. Denna gång har han undersökt historierna kring dansbanor i hela Bollebygds härad för att ge uppmärksamhet åt dessa små dansställen som fick ge vika för de större banorna.

– Detta höll på fram till 1970. Då blev kraven större på denna typ av arrange-mang. Högre krav på scen och ljudanläggning. Och på 60-talet började folk ha bil. Dansen på småbanorna togs över av platser som Hindåsrotundan och

Eriksdalsparken. Det gick inte att ha för smått.

En av de dansbanor Åke talar om låg på Rävlandas idrottsplats och lockade genom åren till sig artister som Benny Andersson och Björn Ulvaeus innan de blev Abba.

– Det började med en idrottsmässa i Rävlanda vid fem tillfällen efter midsommar varje år. Uppemot 100 personer var inblandade med aktiviteterna för att få in pengar.

Det som hade varit en stor festlighet flyttade till sist någon annanstans. Men Åke berättar att dansbanan vid hembygdsgården överlevt i form av midsommarfirande med dans och midsommarstång.

– Över 1000 personer brukar komma, säger Åke som har ett finger med i spelet vad gäller mycket som händer på hembygdsgården.

Är pensionär

Åke Johanson är sedan några år tillbaka pensionär och har äntligen haft tid att skriva och att undersöka bygden.

Han visar upp de två böcker han skrivit tidigare. Den första handlar mycket om Stommen som är en gård som författaren kom att arrendera på 60-talet. Åke och hans två bröder tog över Smedstorp efter föräldrarna men då de behövde mer mark fick ett arrende bli lösningen.

– Min pappa gick bort när jag var 16 år och då fick min duktiga mamma och vi tre pojkar jobba hårt.

Åke säger att han alltid varit intresserad av bygdens historia men att han under sina yrkesverksamma år helt enkelt inte hade tid.

– Djuren var mitt gebit. Jag kunde köra en traktor men sedan var det stopp. Om den stannade fick jag be mina bröder hjälpa till. Jag är helt oteknisk, säger han och skrattar.

Han menar att det var bra att de tre bröderna var ensidiga. Därigenom kompletterade de varandra.

Efter över 30 år som jordbrukare kände Åke 1989 att kroppen protesterade.

I den gamla prästgården i Rävlanda öppnade han därför Åkes Foder i början av 90-talet. Han verkade sedan som handlare fram till pensioneringen.

Att skriva böcker var inget som Åke hade haft som mål länge utan det började mer som ett starkt intresse för det gamla och omgivningen.

– Det gick bra att samla material. Jag vet vilka gubbar och kvinnor jag ska fråga. Och det är sällan någon vägrar att låna ut ett fotografi.

Gamla ger information

Inför boken om dansbanor har Åke åter varit ute och pratat med äldre människor som kan berätta om sina upplevelser.

– Ett par gubbar tog med mig i sin bil och visade var dansbanan låg, eftersom den som så många andra, numera är riven.

Åke säger att han inte tycker om att tala inför stora foksamlingar och att skrivandet därför passar honom bra.

Han använder en dator när han skriver och påpekar att inte ens författaren Jan Guillou lämnat skrivmaskinen för en dator.

Åke lärde sig skriva maskin inför realexamen som han tog i Borås och den kunskapen är han glad att han har kvar än idag.

Vi blir insläppta i hembygdsgårdens museidel och Åke visar oss hemtamt runt i skolmuseet och senare i vagnsmuseet.

Det kommer ganska mycket skolklasser till museet och då är det ofta Åke som guidar. Att intresset för gamla tider skulle vara lågt hos dagens unga håller han inte med om.

– Jag tror att det till och med kan vara tilltagande. De besökande skolbarnen är väldigt intresserade och har redan en del kunskap.

Ett sätt att få unga att engagera sig i ideella föreningar kan vara det som Åke beskriver som ”levande smedja”, ett koncept som kan överföras på den mesta av vår historia.

– Här i området finns en man som är lokförare egentligen men som håller i en smedja. Man kan komma dit och så demonstreras hur arbetet i en smedja går till på riktigt.

Att Åke har starka band till Rävlanda hembygdsgård är minnesplaketten på väggen bara ett exempel på. Bland dem som var med i starten var ”Sven i Smedstorp”.

– Det är min bror det. Jag kom ihåg att han var med och byggde detta huset för jag fick ta hand om korna under tiden, säger Åke och ser nostalgisk ut.

Fotnot:

I Bollebygds härad fanns de mindre dansbanorna i Rävlanda, Bollebygd, Hindås, Hällingsjö och Olsfors.